Avslut och nystart

Årets sista dag är här. Ett perfekt tillfälle att tänka tillbaka på det passerade året, göra någon form av avslut och på samma gång blicka framåt. Jag har inga nyårslöften i form av att gå ner si eller så många kilon eller vad det nu kan vara. Däremot brukar jag formulera drömmar och mål inför det kommande året samtidigt som jag summerar och avslutar året som gått.

2011 var året då:
- jag började jobba som instruktör. Körde två yogaklasser i veckan under våren och utökade sedan med strax över fem klasser i veckan under hösten. Yoga och corepuls på schemat samt en hel del core och easyline som vikarie.

- jag insåg att jag nog aldrig kommer att släppa mitt instruerande.

- jag hade flera underbara och minnesvärda träningsupplevelser. Förutom allt instruerande så många timmar med löparskorna på fötterna, en underbar helg i Stockholm på konventet "Best of the best" tillsammans med några av mina underbara Korpenkollegor, terminsstarter med Korpens inspirationskväll i januari och Korpens konvent i augusti för oss instruktörer, instruktörsutbildningar och, kanske främst, massor av skratt, svett, träningsglädje och en enorm värme och gemenskap.

- jag, främst under höstterminen, utvecklades så explossionsartat som instruktör att jag faktiskt själv märkte av vilka stora steg jag tog framåt.

- jag fick jobb i vikariepoolen och senare som vikarie på en högstadieskola i Linköping. Växte som lärare och kom på att jag faktiskt befinner mig på helt rätt plats. Jag är som gjord för att vara i klassrummet.

- min lillasyster tog studenten och jag kom på att hon faktiskt inte var sex år längre...

- flera av mina nära vänrelationer utvecklades ytterligare och blev ännu mer djupa och starka.

- öppnade mitt hjärta, vågade lyssna på vad jag egentligen ville och släppte taget om förnuftet även fast det är fruktansvärt läskigt ibland.


2012 är året då:
- jag ska fortsätta att utvecklas som instruktör och fortsätta njuta av att instruerandet kan vara bland det roligaste man kan göra.

- jag ska satsa mer på min egen träning och då främst styrketräningen under vintern och löpningen under sommaren.

- jag ska få in en dansklass i veckan. Inte för att jag ska bli bätte på att dansa, utan för att det är så fruktansvärt roligt trots min kassa taktkänsla och brist på dasanta kunskaper.

- jag ska ta min lärarexamen!

- jag ska njuta, älska, våga, skratta, gråta, satsa, känna efter. Leva!

Tack 2011, välkommen 2012.

2012 - flying high. Med fötterna på jorden och huvudet bland stjärnorna. If you can dream it, you can be it!

Att leva

Senaste veckan, eller egentligen hela hösten, har skakat om mig ganska ordentligt känslomässigt. Det känns att jag lever och hela känslorepertoaren har dragits igenom både en, två och tre gånger. Jag är superrationell som människa och låter alltid förnuftet styra framför känslorna, men ibland funkar inte det. Ibland behöver man släppa taget, följa med och helt enkelt låta hjärtat styra. Det är läskigt, men det är att leva. Det är att utvecklas som människa. Det är en del av livet!

Att känna sig levande finns det liksom olika nivåer på. Vissa saker får hela kroppen att kännas så närvarande och levande att man knappt vet vart man ska ta vägen. Man lever fullt ut stället för att bara finnas till. Träningen har många gånger den effekten på mig. Löpningen får mig oftast otroligt levande och likaså yogan samt mitt instruerande. Även läraryrket kan knocka mig fullständigt ibland och få mig att känna mig fruktansvärt levande och närvarande. Det är häftigt och många gånger slår det mig hur galet lyckligt lottad jag är som hittat både träningens tjusning och helt rätt i mitt yrkesliv och att dessa två skänker mig så otroligt mycket glädje, energi och livskvalitet.

I går fick det där med att leva uppnå en lite annan dimension. En person som ligger mig otroligt varmt om hjärtat tog med mig ut på en timmes lång flygtur. Att se världen ovanifrån i ett litet flygplan gjorde att jag minst sagt kände mig levande. Levande och hundra procent närvarand i nuet. Helt fantastiskt och en underbar upplevelse!

Min lilla hemort Nävekvarn uppifrån luften. Lite smått lyx att själv få bestämma vart vi skulle flyga någonstans.

Önskar så att man kunde fånga känslor på bild.

Nyköping på lite håll.

Nu försöker jag att bara njuta av känslan som gårdagen förde med sig. En känsla av värme och kärlek som jag hoppas ska hålla i sig väldigt, väldigt länge.

Underbar julhelg

En helt fantastisk julhelg är förbi och jag har verkligen njutit av varje liten sekund. Kravlöst, avslappnat och väldigt lugnt. Precis vad jag behövde för att ladda på batterierna. Fulltankad med glädje, skratt, sömn, värme och kärlek är jag laddad för mellandagar fyllda av mycket ex-jobbsskrivande, men även en hel del annat bus.

Julhelgen då?! Startade julafton med en skön löparrunda. Fem plusgrader, barmark och lera är kanske inte det bästa receptet för julkänslor, men perfekt för att kicka igång ett skönt endorfinflow som snällt höll i sig hela julafton. Fem kilometer över stock och sten blev det. Snabbt och jämt tempo och en kropp som bara ville fortsätta. Snacka om att ge mersmak.

Resterande delen av julafton myste jag med familj och släkt med julmat, julklappar och allt som hör till. Underbart!

Gårdagen var en lugn och stilla juldag där jag faktiskt slöade bort stora delar av dagen i soffan. En långpromenad i blandannat Ekensbergsspåret fick det bli, men annars bara tid för återhämtning.

Julstämning i Ekensberg. Hmm...

I dag, annandagen till ära, fick jag träna loss lite med underbara Linn som körde två klasser på förmiddagen. Vi började med Fortgjort PulsGång och fortsatte sedan med Fortgjort Mage/Rygg. Riktigt skönt och framförallt väldigt, väldigt roligt att få lite inspiration och extra energi. Tack snälla för att jag fick komma och vara med i dag!

Annandagen avslutades hos pappa och hans sambo där det blev god mat, julklappar och mys. Jag lyckades, som precis hela tiden annars också den här julen, somna till i soffan. Soffor är rena rama sömnpillret för mig just nu. Kanske ett tecken på att kroppen börjar bli riktigt avspänd och lugn!? 

Äntligen julledigt

Från full fart till helledigt är vad jag genomgått i veckan. Julledigheten är äntligen här och det är så galet efterlängtat och välbehövligt. Nu ska jag bara njuta, umgås med familj och vänner och ladda på med massor av energi.

Har haft en ganska lugn träningsvecka än så länge. Välbehövligt tror jag. Lite yoga samt en halvtimme zumba och en halvtimme CorePuls. I onsdags var jag på massage hos min fantastiska Jennifer och mina ben är fortfarande relativt obrukbara och deformerade. Ett otroligt bra sätt att gå ner i varv inför julen och kanske även ett tecken på att även kroppen kan behöva vila ett par dagar. Promenerar just nu och i morgon ska jag ge mig ut på lite julaftonslöpning på morgonen tänkte jag.

Julen är verkligen en högtid för återhämtning, avkoppling och kärlek. Jag vägrar julstress, krav på perfektion och annat som förstör lugnet. Nu njuter vi för fullt.

Indiska köttbullar

Köpte en mattidning i går (eftersom jag ville ha filmen som fanns med i den) och då fick man ett smakprov av Tina Nordströms nya kryddblandningar. Lite kul att testa och extra bra med kryddbladningar som inte innehåller massor av glutamat eller andra konstigheter.

"Köttbulle Indien" hette i alla fall denna kryddblanding och jag passade på att testa redan i dag. Gjorde om receptet lite och tog nötfärs istället för blandfärs och majsströbröd istället för vitt bröd som det var i orginalrecptet. Resultatet? Riktigt gott faktiskt, men det kan dock erkännas att det är ganska lätt att krydda sina köttbullar så här från grunden utan kryddpåsens hjälp.

Indiska köttbullar

4 portioner

Rör samman ett ägg, en halv deciliter (majs)ströbröd, kryddpåsen och en deciliter mjölk. Låt stå ett tag. Hacka ner en halv gul lök och rör ner 500 g nötfärs. Forma köttbullarna och stek i smör på medelvärme.

Hur man gör sig själv levande igen

Efter en lång dag med ex-jobbsskrivande, bortsett från en timmes morgonpromenad med en fin vän, så är man rätt körd i huvudet när klockan börjar närma sig halv fem. Ungefär då börjar hjärnan fundera på att hoppa av utbildningen, ge upp allt och flytta hem till mamma igen. Typ! Det känns liksom inte som att man lever och då måste man göra sig själv levande igen.

Hur gör man då? Jo, man tar på sig löparkläder och sticker ut i snövädret och springer. Springer, springer, springer. Med snön piskandes i ögonen, frusna händer och blöta fötter blev jag steg för steg levande och mig själv igen. Helt fantastiskt att det alltid, alltid funkar!

Vilodagen i går gjorde nog gott tror jag. Pigga ben som hade kunnat fortsätta i evigheter, en stabil och lagom puls samt mängder av energi som bara ville ut. Benen sprang liksom av sig själv och det är ju så underbart! Hade kunnat fortsätta hur långt som helst, men med tanke på min höft och att det är lite speciellt att springa på snö och is innan man är van så fick det räcka med fem kilometer. Fem energifyllda och helt fantastiska kilometer.

Väl hemma blev det stretch och nu lagas det indiska köttbullar till middag. Endorfinruset är galet högt och jag njuter av det. Mer än välbehövligt och väldigt välkommet!

Min reflexväst med Barbie på. Present från mamma någon gång för ganska länge sedan. Hon tyckte nog att det var viktigt att synas (vilket det är) och att Barbie kunde pigga upp lite extra. Eller något! Haha!

Fredagsmys

Varvar ner efter en lång och tung vecka. Laddar upp för en helg full av ex-jobb från morgon till kväll. En enda kväll att hämta andan på. Långt ifrån optimalt och ingenting jag är stolt över, men ibland blir det så.

Har duschat länge, ätit god middag och ligger nu i sängen och har precis sett veckans avsnitt av "Vampire Diaries". Har dille på att dricka mjölk med sugrör just nu (jag och mina konstiga cravings) så ett stort glas mjölk och en apelsin fick bli kvällens godis. Njuter av kvällen och försöker att inte tänka på morgondagen.

Två gånger CorePuls

I dag har jag agerat idrottslärare. Förra veckan öppnade jag min stora käft och kläckte ur mig att eleverna kanske ville testa att köra core. Deras ordinarie idrottslärare tyckte att det var en underbar idé och det tyckte jag också. Mina ben höll dock inte med i dag kan jag lova. Efter gårdagens marathon i gruppträningssalen satt det kvar en del seghet - för att uttrycka det milt. CorePuls är dessutom kanske inte riktigt något man bara gör bara så där. Det känns liksom lite i kroppen efteråt. Så, med ett sådant pass i kroppen sedan i går var det tufft att ta sig igenom ytterligare (!) två inom loppet av två timmar. Det var skakiga ben som gick hem efter jobbet i dag.

Två stycken nior fick testa passet. Lite modifierat mot det jag kör på Korpen så att det skulle passa dem bättre. Det gick bra och den största utmaningen var nog coachingen. Det krävs verkligen en helt annan pedagogik för att få en hel klass elever att ta i genom hela passet och våga bli lite trötta än vad det gör att instruera på gymmet. Deltagarna som kommer på mina ordinarie pass är liksom där för att träna, medan eleverna är där för att de har idrott på schemat. Stor skillnad! Men, jag är fruktansvärt stolt över mina finfina elever i dag. Så duktiga och kämpade verkligen bra trots att det var första gången de testade på den här typen av träning. När jag drog igång passen kändes det lite som att hoppa ut för ett stup. Jag visste inte alls om det skulle gå att ro i land, men det blev så otroligt bra!

I morgon har jag lovat benen lite vila. För ja, det är i benen som CorePulsen sätter sig mest på mig. Knäböj, utfall, telemarkshopp och gud vet vad känns mer än alla coreövningar tillsammans. En vilodag borde nog egentligen vara på sin plats i morgon, eftersom jag inte haft någon än den här veckan än så länge. Benen känns liksom som en bladning mellan gelé och cement. Mindre behagligt måste jag erkänna!

Trötta vänner!

Nu väntas fredagsmys och jag ska njuta av min första hemmakväll på hela veckan. Är, helt ärligt, riktigt sliten och i helgen väntar massor av ex-jobbsskrivande så en lugn, skön och mysig kväll är mer än välbehövligt för att orka de sista dagarna nu. Snart, snart julledigt!

Åtta timmar jobb och tre timmar instruerande senare

Måste erkänna att jag är lite lost i både kropp och knopp just nu. Jobbat åtta timmar och sedan rivit av tre klasser ovan på det. Så trött på mig själv att jag önskar att jag kunde lämna mig hemma i morgon... Men, nu är det inte långt kvar till jag tänker ta lite julledigt. Hååååll uuuuut!

Instruerat terminens, och årets, sista klasser i dag. Vickade EasyLine och körde sedan min CorePuls och avslutade med yoga. Övertaggad under CorePulsen (trötthet?) och lugn som en filbunke på yogan. Riktigt bra kväll med andra ord. Trött i kroppen och ont i höften, men fruktansvärt lycklig under all trötthet. Konstaterade i går att jag instruerat åttio klasser i höst. Åttio! Det är fem komma tre klasser i veckan. Rätt bra med tanke på hur mycket annat jag ror runt också. Känns inte som att det varit så många klasser, men det har det. Ett tydligt tecken på att instruerandet är en ren energikälla kanske?!

Nu ska jag dansa tango med endorfinerna och sedan försöka sova någon gång innan klockan ringer i morgon. Tunga dagar fram till onsdag nu. Långa, tunga och sprängfyllda! Phu!

Bästa avbrottet

Jag har, utan tvekan, mina guldtimmar på morgonen. Jag är mest kreativ, skärpt och smart mellan halv sex och elva ungefär. Detta gör att jag är uppe före tuppen just nu när det produceras ex-jobb för fullt. I dag tog dock energin slut redan vid niotiden så då fick det bli ett gymbesök. Bästa avbrottet i pluggandet är utan tvekan att träna. Det slår aldrig fel. Just gymmet är dessutom lite av terapi för min del. Skönt att husera bland hantlar och skivstänger utan krav på att få ur sig något intelligent.

Axlar, rygg, biceps och triceps fick det bli i dag. Ogenomtänkt och bara spontant. Ganska skönt att göra så ibland. Känns inte helt fel att träningsvärken kom smygande redan på vägen hem. Tror att det kommer känna ordentligt fram mot kvällen och i morgon.

Sista morgonyogan

Terminens, och därmed även årets, sista morgonyoga är instruerad. Känns som evigheter innan det är dags att få starta tisdagsmorgonarna på detta underbara vis tillsammans med mina fantastiska yogadeltagare igen. Men, från vecka två är det bara att köra igång. Längtar redan nu!

Som den sentimentala katastrof jag är för tillfället blev jag halv blödig efter yogapasset. Stod i duschen och lär känslorna rinna av. Ibland inser jag lite extra hur otroligt glad jag är för allt som instruerandet faktiskt skänker mig. Det är helt fantastiskt! Så mycket lycka, glädje, kärlek och inspiration. Att få inspirera är nog det mest inspirerande som faktiskt finns. Allt man ger får man liksom tillbaka tusen gånger om.

Nu ska jag längta till torsdag då jag instruerar mina sista klasser för terminen. EasyLine, CorePuls och yoga står på schemat då. En helkväll i gruppträningssalen med andra ord. Inte så illa alls inte!

Paus och miljöombyte

I dag har jag och mitt ex-jobb slutit fred. Det går faktiskt riktigt bra, men nu börjar det kännas att min mest kritiska timme på dagen är här. Energin går ner och jag blir bara tröttare, tröttare, tröttare och mer okoncentrerad ju längre tiden går. Paus och lite miljöombyte är på sin plats - både för energin, inspirationen och för de begynnande sittsåren på röven. En promenad på det här så orkar jag nog köra några timmar till sen. Kreativiteten flödar och jag tackar ödmjukast för det! Välbehövligt!

Efter nio terminer på universitet har jag verkligen lärt mig vad som funkar för mig när det gäller plugg. Tidiga morgnar, greppa inspirationen när den kommer flygande, pauser, press, delmål, belöningar och fokus. Och, kanske framför allt, förbannat mycket jävlaranamma! Att plugga är långt ifrån en dans på rosor jämt, men samtidigt så häftigt att ständigt dra i sig ny kunskap, sträva framåt och utvecklas. Det är konstigt att man kan vara så trött på något som man samtidigt älskar så högt. Det är konstigt att man kan längta till studiernas slut samtidigt som man fasas för den dagen då de inte längre är en del av vardagen.

Glutenfritt knäckebröd

I veckan slängde jag ihop ett glutenfritt och riktigt gott knäckebröd. Väldigt, väldigt enkelt och gör sig nästan helt själv. Kan nog inte bli bättre. Gott är det också, så klart!

Jag vet, världen fulaste bild!

Släng ihop 2 dl majsmjöl, 1 dl linfrö, 3/4 dl solrosfrön, 1/4 dl pumpafrön och ½ dl olivolja. Rör sen ner 2 ½ dl kokande vatten.

Platta ut till några mm tjockt på en plåt med bakplåtspapper. Strö över lite flingsalt. In i ugnen, 150 grader, i cirka en timme. Låt svala och skär upp.

Julfest och zumba

Det börjar kännas att det är slutet på terminen. Jag är mitt uppe i mitt ex-jobbsskrivande och med deadline nästa måndag kan jag villigt erkänna att dagarna just nu består av plugg, jobb, äta, instruera klasser, träna och sova. Det där sistnämnda stryker dock på foten lite eftersom jag är så pass trött att jag inte kan sova på kvällarna. Jag tror inte jag behöver säga att jag längtar till nästa måndag då jag så tacksamt får tillbaka mitt liv och då tänker jag även ta mig lite julledigt. Efterlängtat är bara förnamnet!

I går jobbade jag hela dagen och på kvällen var det julfest med Korpen. Mat på restauranten Hälsofreak först. Så kul att träffa andra instruktörer som man inte hinner se så ofta och dessutom en rad nya ansikten. Korpen är häftigt - det är nämligen en salig blandning instruktörer.

Jag hade tänkt gå hem tidigt för att sedan skriva ex-jobb i dag, men det blev inte riktigt så. Någonstans behövdes det nog ett avbrott från alla prestationskrav som stått upp i halsen de senaste veckorna (eller egentligen hela terminen) så jag fastnade på ett uteställe tillsammans med fantastiska instruktörskollegor istället.

Som vanligt när jag somnat alldeles för sent (för självklart var jag tvungen att fixa med tvätten, damma och göra andra viktiga saker när jag kom hem mitt i natten så klockan blev nästan morgon innan jag slog följe med Mr. Blund. Typiskt mig!) vaknade jag med en galen huvudvärk i morse. Kändes som århundradets bakfylla, men med tanke på att jag är onykter typ en gång vart fjärde skottår så kan jag inte skylla på det. Och jag tänker verkligen inte skylla på åldern!

I dag har jag lyckats gå en långpromenad, storstäda, dansat zumba och skrivit lite ex-jobb. I morgon ska jag tokskriva. Längtar, längtar, längtar till dess att detta är färdigt!

Zumban i dag kan väl kanske räknas som dagens absoluta höjdpunkt. Galet roligt och svettigt! Mina lår är som två tegelstenar och tillsammans med min kassa dansförmåga kan jag väl inte påstå att jag var hetast i salen precis. Men vad sjutton gör det? Kul hade jag och det är verkligen huvudsaken.

Sammanfattning

Sammanfattning av dagens CorePuls: Smärta! Smärta, smärta, smärta! Mjölksyra innan första knäböjet, skakiga muskler, illamående, matthet. Kroppen var verkligen inte på humör i dag.

Sammanfattning av dagens yoga: Skakigt, ont, stelt och obehagligt i kroppen. Dock härlig instruktörskänsla här av någon märklig anledning så jag tar och fäster uppmärksamheten på det och glömmer bort allt annat.

Oestetisk middag

Jag är kass på att laga mat som ser bra ut på bild. Jag kan slänga ihop en och annan sallad som blir fotogenetisk, men där går nog gränsen. Som tur är smakar min mat dock, nästan alltid, väldigt bra. Tur det! Hade varit riktigt illa om den både var ful och smakade skit liksom. Eller om den var snygg men smakade dåligt. Med andra ord, det känns okej att jag sällan lagar snygg mat. Får skylla på att jag inte är matfåfäng helt enkelt.

I dag slängde jag ihop en av mina favoriter när det gäller snabbmat. Busenkelt, går snabbare än vad det gör att ens ta ut en helfabrikatsvariant ur frysen och dessutom smakar detta så galet gott. Billigt, mättande och näringsrikt också. Kan det liksom bli bättre? (Ja, det skulle väl vara det där med utseendet då...) Låt mig presentera min kära vän bananomeletten.

Bananomelett

1 portion

3 ägg

1 skvätt mjölk

1 banan

Vispa ägg och mjölk. Smula ner bananen. Vispa ihop. Ner med smeten i en stekpanna och grädda på medelvärme. Vänd när smeten stelnat på ovansidan. Klart!

Jag har tokdille på oliver just nu och äter det till det mesta. Eller direkt ut burken också för den delen. Stora kalamataoliver ska det vara. Ingenting annat! Så galet gott!

Dagens tänkvärda

Morgonyoga i mitt hjärta

Tisdag likamed morgonyoga. Vaknade med en galet mörbultad kropp efter gårdagens mer än välbehövliga massage. Kände mig ungefär som femtio år äldre när jag på stela ben tog mig till bussen tidigt i morse. Inte precis det bästa utgångsläget för att yoga, men kanske då det egentligen behövs som bäst.

Hur som, det blev en helt fantastisk klass. Kanske en av mina bästa på väldigt, väldigt länge. Vågar knappast säga det, men är inne i ett riktigt härligt flow när det gäller mitt instruerande just nu. Det är skönt! Lever länge på känslan efter varje pass och längtar konstant efter nästa. Det är så det ska vara!

Dagens morgonyoga bjöd på mycket ben, men även en del mage, balans och en kombination av styrka och stretch. Brukar alltid, alltid se till att vi får med hela kroppen under ett pass och att alla delar får både styrka och mer utsträckande övningar. Sen blir det ju självklart mer fokus på någon eller några delar, men grunden är att hela kroppen ska få vara med och jobba någon gång under passet.

Nu ska jag njuta efter det behagliga lugn som yogan gav mig i dag. Ex-jobb står på schemat resten av dagen. Ska lura mig själv och säga att det är precis det absolut mest intressanta jag kan sysselsätta mig med just nu.

Les Mills CxWorx

Som sagt, CxWorx så här på eftermiddagen. Jag har varit rätt sugen på att testa detta pass ett tag nu och äntligen kändes det som att det var dags. CxWorks är Les Mills nya coreträningspass som innebär 30 minuter coreträning där man använder egna kroppsvikten samt även ett gummiband i vissa övningar. Enkelt sammanfattat - tufft, funktionellt och helt klart min typ av träning. Passet innehåller en del teknik och har man inte tränat mycket funktionell träning innan kan det nog vara lite svårt att förstå vart vissa övningar ska kännas. Men, jag gillar passet. Det brände ordentligt i mage och rumpa. Det enda jag kanske saknade lite skulle möjligtvis ha varit lite mer ländryggsövningar, men annars ett grymt pass. Gick därifrån med lite ny coreinspiration och riktigt trötta magmuskler. Underbart!

Bild

Les Mills själva beskriver CxWorx på följande sätt:

Looking for a short, sharp workout that’ll inspire you to the next level of fitness, while strengthening and toning your body? CXWORX™ is for you!

• Based on cutting-edge scientific research
• Brand new 30-minute format
• Combines the best of personal training with the energy of a group fitness class
• Choreographed routines and chart-topping music that’ll bring you back for more

CXWORX™ really hones in on the torso and sling muscles that connect your upper body to your lower body. It’s ideal for tightening your tummy and butt, while also improving functional strength and assisting in injury prevention.

It’ll help you run faster … play harder … stand stronger!

Miljöombyte och välbehövlig paus

Kände att jag behövde lite miljöombyte och mental uppladdning så i går åkte jag lite norr ut och landade hemma hos mamma i Nyköping. Har sprungit på stan med syster, gått på bio, pratat, myst och bara varit. I dag har jag spenderat hela förmiddagen under en filt i soffan. Läst tidningar, kikat på tv och bara varit. Sådant som jag tyvärr är rätt dålig på när jag är hemma. Laddar mentalt för de sista pluggveckorna innan jul. Välbehövligt med energipåfyllning!

I eftermiddag ska jag testa CxWorks på Hälsomagasonet här i stan. Ska bli galet spännande och perfekt som avbrott efter en lugn förmiddag.

Välbehövlig och skön vilan pågår med andra ord! Njuter!

Endorfinkalas och insjö i bh:n

Dagens corepuls-klass kan sammanfattas med tre ord. Lycka, endorfinskalas och smärta. Mina ben skrek redan efter introt till första låten. Det plockar fram jävlaranammat i mig att jag då vet att det är mycket, mycket kvar som benen ska utstå. Men, så underbart! Blev endorfinknockad utav bara den och fick inta valium för att komma ner i varv till yogaklassen. Efter ett ombyte, mycket välbehövligt sådant då jag hade en mindre insjö i bh:n efter coren, och lite vattenpåfyllnad blev jag dock en ganska lugn och behaglig yogainstruktör. I alla fall på utsidan. Insidan var det endorfinkalas utav bara duga.

Det är coolt vilket förmåga kroppen har att ladda om. Efter min kaotiska jobbdag kan jag villigt erkänna att det tog emot att åka ut till Collegium. Väl där blev jag dock övertaggad när jag mötte glada ansikten som var där för att träna med mig. Jag tror att det var min energi som gick på overdrive som gjorde att jag orkade hålla ihop kroppen under båda klasserna. För helt ärligt har benen varit mer samarbetsvilliga än vad de var i dag.

Nu skulle jag vilja dansa naken, ställa mig på toppen av domkyrkan och skrika att jag älskar livet samt pussa på alla människor jag ser bara för att endorfinkalaset är tusen gånger härligare än vanligt i dag. Dock tror jag att jag nöjer mig mig en dusch, lite tända ljus och ett försök att gå ner i varv så att Mr. Blund kan behaga komma på besök innan det är dags att kliva upp i morgon!

Att hitta rätt

Efter en kaosartad jobbdag där jag klonat mig själv och haft lektioner non stop precis hela dagen är man rätt förstörd mentalt och socialt. Läraryrket är ett fantastiskt yrke, men ibland krävs det så otroligt mycket. Det går liksom inte att gå in och göra en lektion halvhjärtat. Jag måste vara där, leverera och vara fokuserad. För hur ska jag annars kunna räkna med att eleverna är engagerade om jag inte är det själv? Just i dag var en sådan dag då jag verkligen fick vända ut och in på mig själv för att motivera. Det lyckades, men det känns nu efteråt. Rent mentalt alltså.

Precis som läraryrket är instruktörsjobbet likadant. Jag måste vara där, leverera och vara fokuserad. Hur hemskt är det inte med en instruktör som bara kommer dit, river av sitt pass och går hem? När jag instruerar är jag inte där för att träna. Nej, jag är där för att andra tränar. Min uppgift är att motivera, engagera och få deltagarna att kämpa lite extra. Att de ska våga utmana sig själva, flytta gränser - precis som i läraryrket. När jag instruerar är min egen träning obetydlig. Självklart tränar jag och självklart är det viktigt att min teknik är bra, men mitt fokus ska ligga på deltagarna och inte på mig själv. Precis som i klassrummet - fokus på eleverna!

Jag har utvecklasts som instruktör den här hösten. Jag har utvecklats som lärare den här hösten. Det är häftigt att de ligger så nära varandra. Lyfter varandra. Drar varandra. Jag blir en bättre lärare av att vara instruktör. Jag blir en bättre instruktör av att vara lärare. Jag kan plocka bitar från båda ställena och ta med mig in på det andra. Det är häftigt! Det häftigaste av allt är att jag har hittat rätt. Jag är lärare. Jag är instruktör. Jag är det liksom hela vägen rakt igenom. Det är så jag och jag älskar det! Mina älskade jobb, ni ger mig så mycket!

Nu ska fokuset flyttas från eleverna till deltagarna. Två klasser att instruera i kväll och det ska bli underbart. Först ska jag dock vara varva ner för att sedan varva upp. Fullt fokus på deltagarna. Engagera, motivera, inspirera - det är vad jag ska göra i kväll. Det är vad jag gjort under dagen. Jag har hittat hem. Lärare och instruktör, det är jag.

Vad yoga egentligen handlar om

Total avspänning, total närvaro i nuet och total sanning mot sig själv är vad yoga handlar om. Det handlar om din andning, ditt fokus, din kropp. Att utmana, men aldrig någonsin tvinga kroppen till något. Att våga utmana sina svagheter och förbättra sina styrkor, både fysiskt och mentalt, men samtidigt acceptera den nivå kroppen är på för stunden. Aldrig hetsa fram resultat, aldrig göra kroppen illa, aldrig göra något du inte är redo för. Andning, närvaro, fokus, i allt, inte bara på yogamattan, det är vad yoga handlar om.

Det handlar aldrig någonsin om vem som är starkast, smidigast eller klarar svårast positioner. Det är inte yoga. Att behärska svåra och krävande positioner där tankarna är på annat håll och andningen okontrollerad är inte yoga. Yoga är aldrig någon tävling, varesig mot någon annan eller mot dig själv. Yogan börjar i andingen, fokuset och avspänningen och utvecklas senare i positionerna, asanas, som kan vara både lätta och svåra, fysiskt ansträngande eller ej. Yogan är en resa. En resa där det gäller att bli sann mot sig själv. Först när du når insikten om vart du nu befinner dig, på riktigt, kan du börja utvecklas. En resa där kropp och själ ska vara förenade. Det fysiska och det mentala. Ibland är stillheten och avspänningen det som kräver absolut mest jobb och hårdast ansträngning. Resten följer sedan bara med av sig själv med tiden.

Detta är ett av mina absoluta favorityogaklipp. Ofta pratar jag om en yogakänsla - den känsla jag själv vill ha när jag yogar och även den känsla som jag vill förmedla till mina yogadeltagare. Den känslan finns i detta klipp. Avspänning, närvaro och fokus. Styrka, avslappning, smidighet. Att vara ett med kroppen.

Dagens tänkvärda

“Above all, be true to yourself, and if you cannot put your heart in it, take yourself out of it.”
~ Unknown ~

Vad har du för drömmar? Följer du ditt hjärta? Gör du det du verkligen vill göra med ditt liv?

Lugn och stabil hela dagen

Att starta dagen med morgonyoga är ett ganska bra recept på hur man håller sig lugn och stabil resten av dagen. Tisdagar är mina absoluta favoritdagar just av den anledningen att jag får morgonyoga mig igenom en timme samtidigt som solen går upp. Rätt magiskt faktiskt! Att dessutom få dela med sig av känslan och upplevelsen till andra gör det hela bättre. Underbara, fantastiska yoga. Vad jag älskar dig!

Morgonens klass valde jag att göra relativt dynamisk samt med en del fokus på balans och bålstyrka. Känns att jag instruerade core sent i går. Magmusklerna hade nämligen inte riktigt vaknat på rätt sida. Hur som, blev ett riktigt bra pass där den där riktiga yogamagickänslan infann sig. Deltagarna nöjda, jag nöjd!

Nu ska jag ta tag i dagens måste - ex-jobbsskrivande. Känns helt okej efter en så här bra start på dagen och efter att frukost nummer två precis landat i magen.

Kärlek till instruktörsjobbet

Hade planerat zumba i dag, men vid lunchtid fick jag ett sms med frågan om jag kunde vicka en core på kvällen och självklart ställer jag upp när jag har tid och möjlighet. Så, zumban som deltagare blev corepuls som instruktör istället. Fantastiskt!

CorePuls är en ganska speciell coreklass då den är lite tuffare än många andra klasser. Det känns ordentligt i kroppen efter ett pass om man säger så. Deltagarna på kvällens pass var iställda på ett vanligt corepass och blev nog lite chockade när vi startade med fem minuter konstant knäböj i olika hastigheter följt av låtar med utfall, telemarkshopp, saxningar och lite annat i ytterligare tio minuter innan det blev mer traditionell coreträning sista halvtimmen. Jag måste säga att jag är mäkta stolt över mina deltagare i dag. De gjorde mig så otroligt varm i hjärtat när de kämpade på och var så duktiga. Efter passet sa jag att som kvitto på min tacksamhet så bjöd jag helt enkelt dem på en härlig träningsvärk i morgon. För en sak är säkert, CorePuls lämnar mer eller mindre träningsvärk efter sig.

Nu är jag nyduschad, nyäten, trött i kroppen och lycklig i själen. Träningen skänker så otroligt mycket glädje, värme och kärlek och att dessutom få instruera lyfter det hela till en helt annan nivå. Instruktörsjobbet är fantastiskt! Som i dag, totalt opepp och nästan gråtfärdig av trötthet innan passet. Efteråt är alla problem i världen mycket mindre, energin strömmar och jag bara ler av alla fina ord som jag fick i dag. Alla borde verkligen få testa på det här. Det är inte klokt vad man växer som människa. Jag är så ödmjuk och tacksam för att vi har världens finaste deltagare på Korpen.

Nu ska jag snart krypa ner i sängen och läsa. Om tio timmar är det dags att rulla ur yogamattan på Collegium och instruera min hjärteklass - morgonyoga!

Söndagslunch

Det har efterlysts lite matinspiration här och jag, som älskar mat, ställer gärna upp med både recept och idéer. Matlagning är ett otroligt stort intresse och jag lägger en ganska stor summa på mat varje månad. Naturligt, enkelt och gott är nyckelorden här. Kanske inte alltid det billigaste, men inte heller överdriven lyx. Bra mat helt enkelt! Maten är liksom kroppens bränsle. Det vi stoppar i oss är det som senare ovandlas till det som gör att kroppen orkar prestera. Värt att lägga några kronor extra på maten alltså, även om det självklart finns alternativ som är både bra och billiga.

Gårdagens lunch blev en enkel historia, men fruktansvärt god. Jag älskar ungstillagade rotfrukter och brukar göra en jätteomgång (vi snackar typ tio portioner) när jag gör dem eftersom det funkar så bra att frysa in dem och sedan ha i matlådan. Gott till det mesta!

I går gjorde jag en jätteomgång av kålrot, morot, potatis, palsternacka och rödbetor. På med olivolja, salt, peppar och rosmarin (världens godaste krydda till rotfrukter) och sedan in i ugnen. Sköter sig själv bara man rör runt lite mellan varven.

Till mina rotfrukter fick det även bli avocado, julskinka och en kall sås gjord på medelhavsyoghurt, lite grovkornig senap och salt. Massor av vatten till det så var jag både mät och nöjd sen.

Vem har sagt att bra mat behöver vara komplicerad?

Godaste fiskgrytan

Matlagningslusten har, som sagt, återvänt och i dag har jag lagat en laxgryta som blev helt galet god. Grundreceptet hittade jag här, men jag gjorde om det ganska ordentligt. Är galet nöjd och ett gäng med matlådor har landat i frysen också. Perfekt!

Fisk är ju min stora favorit när det gäller mat och lax är i denna kategori ganska överlägsen. Lax i alla former är så galet gott och jag lovar att denna gryta inte är ett undantag.

Laxgryta
4 portioner

1 gul lök
2½ dl matlagningsgrädde
1 burk Santa Maria Pineapple Salsa
4 laxfiléer
Salt
Peppar
Chiliflakes
Garama Masala
Curry (stark)
Spiskummin
Paprikapulver

Stek finhackad lök i lite smör. Rör ner matlagningsgrädde och Pineapple Salsa och låt koka upp.

Krydda och smaka av.

Rör ner laxen skuren i kuber.

Låt sjuda i 10-15 minuter.

Servera med (rå)ris och grönsaker.

Nu ska maten få landa i magen ordentligt och sedan ska jag omvandla den till energi. En löprunda står på tur efter lite städning och framplockning av adventsljusstake.

Världens godaste smoothie

Smoothie är galet gott till frukost eller som mellanmål. En stående favorit som aldrig slåt fel. Nu var det dock väldigt länge sedan jag gjorde en sist så i morse fick min kropp min absoluta favoritsmoothie till frukost - hallon! Ett ägg, ett knäckebröd med julskinka samt ett stort glas vatten till det så var jag rätt nöjd sen. Bra start på lördagen!

Hallonsmoothie
1 glas

1 dl naturell yoghurt
3/4 dl mjölk
3/4 banan (den sista fjärdedelen äter man självklart upp samtidigt som smoothien blir klar)
Hallon

Ner med allt i en blender och mixa till dess att färgen är ljusrosa och fin.

Fredagsnöje

Har spenderat fredagkvällen mes storhandling delux på Ica Maxi. Bäst att passa på när man för en gångs skull får tillgång till bil. Jag älskar att storhandla och gör det gärna ensam och länge. I dag var inget undantag och det blev en rätt ordentlig summa som fick lämna kontot. Just mat är ingenting jag snålar in på. Bra mat är liksom grunden till att fungera och det får gärna kosta lite extra. Är kroppen glad är jag glad och glad blir kroppen av bra mat.

Nu är det påfyllt av det mesta här hemma så jag lär inte behöva gå hungrig den närmaste tiden precis. I helgen ska jag laga mat. Min matlagningsinspiration har äntligen börjat återvända efter att ha varit på villovägar allt för många månader.

I övrigt har jag spenderat kvällen med en halvtimmes promenad samt gjort mitt livs första julskinka alldeles nyss. Det sistnämnda känns som en helt normal sysselsättning en fredagkväll vid tiotiden.

Två kilo apelsiner, två kilo äpplen, ett kilo avocado och ett och ett halvt kilo banander gjorde att fruktskålen blev lite så där lagom överfull...

Dagens träning och resultat

 Dagens träning: volleyboll på idrottslektionen jag undervisade. Resultat: stukad tumme.

I övrigt satsar jag helt på att vila och återhämta kroppen i dag. Den hojtade liksom till om att det var välbehövligt i går så det är bäst att lyda. Har visst lyckats träna tio dagar i rad utan att jag ens reflekterat över det. Så blir det ibland, även om jag anser att en hel vilodag i veckan är nödvändigt (vilodag dock ej samma sak som att ligga i soffan och inte lyfta ett finger. Men, mer om det en annan dag). Laddar på med bra mat, en lugn kväll och så förhoppningsvis mycket sömn. Sen är nog kroppen fit for fight i morgon igen.

Min egen röst ekar i skallen

Jobbat åtta timmar, varav fyra var ren undervisningstid, samt instruerat tre klasser på rad som avslutning på dagen. Behöver jag säga att jag har min egen röst ekandes i skallen? Lärarrösten, instruktörsrösten, yogarösten - i en salig blandning.

Hur som helst, fick hoppa in och vicka ett EasyLine-pass innan mina egna klasser nu i kväll. Just EasyLine tycker jag är rätt svårt att instruera då det är så pass speciellt. I dag blev det dock riktigt bra. Körde gemensamma styrkeövningar på alla brädor mellan styrkemaskinerna och jag tror att alla som var där gick hem med ett leende på läpparna och trötta kroppar. Gemensamma övningar gör att hela gruppen kan pressa sig lite extra genom att peppa varandra. Passade även på att köra lite i maskinerna själv också eftersom deltagarna var vana vid EasyLine och hade full koll på tekniken. Blir lite överflödigt att gå runt och rätta till sådant som inte behövs. Då är det bättre att jag peppar genom att köra själv också.

Efter EasyLine-passet var det dags att köra nya corepuls-koreografin för första gången. Jag var övertaggad, men mitt under andra (!) låten dog verkligen energin. Musklerna bara skakde och det var en ren pina att ta sig igenom resten av de åtta låtarna. Vet inte riktigt vad som hände. Kanske bara allmänt sliten. Nåväl, koreografin satt riktigt bra och till nästa gång ska jag bara fixa till några småsaker som jag missade på i dag. Det är inte lätt att vara perfektionist ibland.

Avslutade mitt klassmarathon med att instruera en helt fantastiskt härlig yogaklass. Vet inte om det var den nya musiken eller om det var min helt slutkörda kropp som gjorde att en helt otroligt avspänd känsla spred sig genom hela kroppen. Förvisso krampande och skakande muskler, men ändå så avspänd. Dessutom härligt att det verkar som att fler än jag hade den känslan. Underbart!

Nu känner jag mig som sju svåra år. Av någon anledning får jag alltid så svårt att äta efter mina urladdningar på torsdagarna och i dag, som varit lite extra, är inget undantag. Har dock pillat i mig lite mat och ska krypa in i duschen nu. Sen - SOVA! Trött, trött, trött, men fruktansvärt lycklig!

Livet är en resa

Livet är en resa. En resa där resan är själva målet. En resa där man ständigt utvecklas, växer och tar sig framåt. Ibland tar man en omväg, kör fast i en återvändsgränd eller kommer på villovägar. Någonstans är nog dessa omvägar viktiga för att man ska reflektera över sina val. Även om de är tunga är de fruktansvärt nyttiga och när man senare är på rätt väg igen är man ofta både starkare och mer fokuserad.

I dag slog det mig hur rätt jag är för mitt yrkesval. Jag råkar bara inte plugga till lärare. Jag är det verkligen och då menar jag att jag är det rakt igenom. Det är så rätt för mig och det är häftigt att ha hittat så rätt. Jag älskar mitt yrke och jag älskar mitt jobb! Vägen dit där jag är i dag hat varit lång och bitvis krokig, gropig och hal, men nu är jag på en raksträcka. En raksträcka där det bara är att gasa och ta för sig av livet. Jag vet att det kommer fler krokar, gropar och fällor längre fram och det ska vara så. För det är resan som är målet. Njut av raksträckorns, kämpa i uppförsbackarna och ta det försiktigt vid halkan. Skapa en dröm, ett mål, och sikta dit. Njut och lär dig av resan och gör det med passion. You are the creator of your life!

Musklerna blir inte starka av sig själva

Handen på hjärtat, jag har varit värdelöst kass på at styrketräna den här hösten. Coren och benen får sitt genom corepulspassen jag instruerar och hela kroppen får lite styrka genom all yoga jag kör, men mer än så har det inte blivit (om vi nu bortser från något EFIT-pass här och några funktionella övningar där). Tror att jag kan räkna antalet gånger jag varit i gymmet efter sommaren på en hand. Det är någonstans inte okej alls! Musklerna blir inte starka av sig själv och jag vill att de ska bli starka. Sumsummarum - mer styrketräning behövs.

Lyckades köra fast med ex-jobbet innan jag ens hade börjat i dag. Typ. Träning hjälper alltid så valet var rätt självklart trots planerad vilodag. Huvudet ville springa, men det kan jag lova att benen och, framför allt, rumpan inte ville så jag tog mitt förnuft till fånga, tog tag i mig själv och bestämde mig för att det där med styrketräning var ett bra alternativ.

Skönt eller skönt? Svar, väldigt skönt! De pinsamt få gånger jag styrketränat den här hösten har det slagit mig hur skönt det faktiskt är och hur bra avspänning för huvudet det är att husera bland hantlar, skivstänger och sådant. Axlar och rygg i dag och passet gav mersmak. Nu ska jag sparaka mig själv i baken och planera in tre styrkepass i veckan. Det måste bli skräpning på den här fronten. Vikterna jag lyfte i dag var knappast någonting att skryta med. Fokus och skärpning. Nu fixar vi styrka (och lite extra muskler) här. För, som sagt, musklerna och styrkan kommer ju liksom inte av sig själv och tur är väl det egentligen. Vad sjutton skulle man då göra av med all överskottsenergi på?

Ofriterad falafel

Jag hatar friterad mat. Det är så långt ifrån gott man kan komma, eller i alla fall nästan. Falafel ska ju egentligen vara friterad, men gör man egen kan man hoppa friteringsprocessen. Som föredetta vegetarian är min receptbank av vegetariska recept stor och välfylld. Vegetariskt är fortfarande, tillsammans med fisk, det som oftast finns på min tallrik och detta recept på galet enkla falaflar (heter det ens så i plural?) är en stor favorit.

2 portioner

1 burk kikärter

1 ägg

½ dl ströbröd

Spiskummin

Salt

Peppar

Häll av kikärterna och mixa dem sedan med ingredienser. Gör lagom stora "bollar" och stek på medelvärme till dess att de fått fin färg. Klart! Enklare kan det knappast bli!

Inte riktigt min tisdag

Tisdagar innebär morgonklass för min del, vilket i sin tur innebär att klockan ringer strax före halv sex. I vanliga fall är det no problem, men i natt ville kroppen inte sova så med lite drygt två och en halv timme i bagaget var det inte precis så att jag studsade ur sängen. Väl utanför dörren insåg jag att suddigheten i ögonen inte berodde på trötthet utan snarare på att jag missat att stoppa in linserna. Hur sjutton gick det till? Jag är halvblind utan linser så jag måste nog varit något mer förvirrad än vad jag trodde i morse. Dock ingen tid att springa upp igen och fixa problemet så istället fick jag gladeligen instruera en yogaklass där jag inte såg deltagarna mer än suddigt. Ingenting jag rekommenderar!

Yogaklassen gick bra fram till dess att någon bestämt att det visst skulle testas brandlarm. En gång, okej, men när det hela höll på till och från under en halvtimme blir det verkligen ett störningsmoment. Dessutom, irriterad och arg yogainstruktör = dålig yogainstruktör. Snacka om plattfall för yogakänslan! Tror ändå att jag lyckades samla ihop det hela rätt okej till slut.

Efter avslutad yogaklass tillbringade jag en och en halv timme med att sätta resterande låtar i corekoreografin. Jag har sådan hysterisk träningsvärk i rumpan och framsida lår i dag så det var med glädje som benlåtarna inte behövdes läras in.

Avslutade förmiddagen med att vicka EasyLine en timme för mamma/barn-gruppen. Alltid lika mysigt och där vände även oturen. Passet gick riktigt, riktigt bra och deltagarna var verkligen nöjda. Nästan så att jag blir generad bara av tanken på de fina utlåtandena jag fick efter passet. Tack!

Nu måste jag villigt erkänna att det känns som att träningssuget är mättat för stunden. Lite plugg på det här och sedan kvällsföreläsning senare i kväll för helt enkelt avrunda dagen.

Koreografiträning och zumba

Måndag, ny vecka och nya tag. I alla fall nya tag när det gäller pluggandet för min del. Allt det där andra flyter på, men studiemotivationen har, minst sagt, varit högre. Det går liksom lite segt så att säga.

För att lätta upp stämningen efter en riktigt dålig pluggdag åkte jag till Collegium på eftermiddagen och tränade igenom corelåtarna jag hittills tryckt in i huvudet. De sitter riktigt bra nu och det känns skönt. Tänkte hinna få in två till i kväll innan det är dags att sova. Dock är det maglåtar som ska tränas in. Min stackars rumpa är glad att den inte behöver jobba mer i dag - träningsvärk!

Avslutade det hela med att hänga med på ett pass zumba. Har lyckats lova mig själv att lära mig dansa 2011 så det börjar bli dags att sätta fart. Riktigt roligt och svettigt var det i alla fall och nu när jag inte längre instruerar måndagkvällar ska jag försöka få in detta pass varje vecka. Det är skönt att bara vara deltagare i bland.

Nu blir det sen middag och sedan lite mer koreografitraggalnde som sagt. Det där med pluggande - det får vänta tills i morgon.

Hard work but totally worth it

Hittade en lagom kaxig tröja på Gina Tricot i veckan. "Hard work but totally worth it" - med lite självdistans funkar den perfekt på träningen eller till vardags med för den delen. Alla som på något vis jobbat mycket med sig själva och är nöjda med sitt resultat, både på insidan eller utsidan, kan utan tvekan bära en sådan här med stolthet.

Dagens tänkvärda

"Life begins at the end of your comfort zone"

~ Neale Donald Walsch ~

Söndagsnöje

Söndag med regn och rusk. Antingen drar man täcket över huvudet eller så gör man något med dagen. Jag valde det senare och åkte ut till Collegium för att nöta in lite nya CorePuls-låtar. Min granne på våningen under skulle nog inte bli överförtjust om jag började köra telemarkshopp en söndagsförmiddag så jag skonade honom och struntade i att göra det hemma. De tre första benlåtarna övade jag in och jag kan lova att det känns i benen nu. Kändes dock som att jag stoppat in raketbränsle i benen (måste vara gårdagens smågodis. Haha!), en välkommen känsla efter ett par veckor av seghet. Tack för det! Nu sitter alltså tre benlåtar och två maglåtar. Känns riktigt lovande måste jag säga!

Av någon anledning känns det mycket viktigare (roligare) att plugga in ny koreografi istället för att skriva ex-jobb. Jag förstår verkligen inte varför...

Nu är det lunchdags här hemma och sedan promenad. Det regnar ju, som sagt, i dag och jag har mani på att promenera i regn. Så härligt!

Med pengar kan du...

...köpa ett hus, men inte ett hem
...köpa en säng, men inte god sömn
...köpa en klocka, men inte tid
...köpa en bok, men inte kunskap
...köpa en position, men inte respekt
...köpa medicin, men inte hälsa
...köpa blod, men inte liv
...köpa sex, men inte kärlek

- författare okänd -

Underbara morgnar

Morgonen är verkligen min guldstund på dagen. På morgonen mår jag som bäst, är mest kreativ och känner mig som lugnast. Morgonpiggheten är jätteskön på vardagarna, men jag har länge önskat att jag kunde få sova lite längre än till halv sju på helgerna. Sedan ett tag tillbaka kör jag dock nya helgrutiner som gör att det inte är hela världen att min kropp säger åt mig att kliva upp. Istället för att sucka åt mig själv går jag upp, lagar en stor frukost (min mage är alltid vrålhungrig på morgonen) och äter i lugn och ro. Därefter kryper jag tillbaka ner i sängen och ser en film eller läser. Precis lika mycket helgmys som en lång sovmorgon.

I morse tyckte kroppen att vi skulle gå upp stax innan sju. Vaknade, som vanligt, vrålhungrig så tillsammans med en tidning blev det långfrukost och sedan kröp jag ner under täcket igen. Har precis avslutat ett kapitel i en (skönlitterär) bok och tror faktiskt att jag stannar kvar här en liten stund till innan det är dags att ta tag i lördagen. Helgmys, helgmys!

Frukost - min absoluta favoritmåltid på hela dagen. Havregrynsgröt med pepparkakskrydda, äpple, valnötter, linfrön och solrosfrön, en skiva grov råg med keso och örtsalt, kokt ägg och vatten.

Att koka havregrynsgröten i mjölk istället för vatten är så mycket godare. Testa, testa! Funkar dock inte så bra i micron skulle jag tro...

Vi ser andra genom oss själva

"Vi ser inte saker och ting som de är utan så som vi själva är."

Läs och begrunda ett tag. Det stämmer så bra. Hur jag ser på en händelse, hur jag skapar bilder av nya människor och hur jag möter min dag ligger inte i största grad hos händelsen i sig utan hos mig som person. Jag väljer själv hur jag vill se på saker, hur jag vill tolka händelser och hur jag vill bemöta människor. Det ligger i mig och det är jag som har kraften att påverka. Lika viktigt som det är att förstå detta är det att inse att andra människor har sina perspektiv. Vi ser inte på saker och ting på samma sätt och ibland kan det skapa missförstånd. Kommunikation och respekt är vägen till allt!

När träningen ger det där lilla extra

Det finns träningspass som är tunga, det finns träningspass som bara passerar, bra men utan det där lilla extra, och så finns det träningspass som gör att man känner sig oövervinnerlig. Likaså finna det olika känslor hos mig när jag instruerar. Oftast, i kanske 90% av fallen blir det en bra klass. Jag och deltagarna får ut det vi vill och kan gå därifrån nöjda och glada. Jag coachar på ett bra sätt och detta går fram till mina deltagare. Bra klasser helt enkelt! Sen finns det dagar då jag känner mig som sämst i världen. Känslan är som bortblåst, det känns som en mur mellan mig och deltagarna, inspirationen är noll och jag får ta i från tårna för att förmedla något över huvud taget. Dåliga instruktörsdagar helt enkelt. Här handlar det nog 9 gånger av 10 om en känsla hos mig och som oftast inte märks så mycket utåt. Men, det är i alla fall dåliga instruktörsdagar. Dagar då jag funderar på att sluta med det jag gör på momangen och istället börja med frimärkssamling, knyppling eller något annat som är så lite jag som det bara går.

Sen har vi instruktörskänsla nummer tre - den oövervinnerliga. Den där känslan som gör att man nästan pussar på deltagarna, ställer sig på receptionsdisken och skiker "Yeeees" och avslutar med att dansa naken hela vägen hem. Ungefär den känslan! En känsla av att allt klaffar, man ger otroligt mycket och får ännu mer tillbaka. En känsla där man lyckas skapa ett vi, en gemenskap, där precis alla är inkluderade. Om jag ibland funderar på att säga upp mig funderar jag vid detta tillfälle istället på att börja instruera på heltid - dock känns det inte riktigt fysiskt genomförbart, men ändå.

I går hade jag en riktig skitdag. En sådandär dag som börjar med att alla kläder i garderoben känns som hämtade från soporna, håret står åt alla håll och frukosten smakar skit. Denna känsla höll sedan i sig hela dagen på jobbet. Bara tanken på att jag dessutom hade två klasser att instruera på kvällen gjorde att jag ville lägga mig ner och gråta. På eftermiddagen fick jag ett telefonsamtal med en förfrågan om jag kunde vicka en core-klass och innan jag ens hade hunnit tänka hör jag mig själv säga att det går så bra. Förbannade mig själv hela vägen dit, men så fort jag klev in i salen förändrades hela känslan. Redan vid första låten kände jag att det var en sådan dag då den bästa instruktörskänslan fanns i kroppen. Full klass, glada deltagare och det var så skönt att få en härlig dos träningsglädje (och svett).

Därefter var den dåliga dagen som bortblåst. Mina två egna klasser ute på Collegium gav samma känsla. Kändes som att mina ben hade kunnat köra utfall i det oändliga i CorePuls-klassen och endorfinerna sprutade nästan ur öronen. Så fullständigt fantastiskt underbart! Där och då kände jag mig så otroligt levande och jag vet att det var fler än jag som gjorde det där i salen. Fick en klockren kommentar av en tjej efter klassen: "Det känns som att mina ben ska kräkas. Det är fantiskt skönt!". Träningsglädje på hög nivå.

Även yogaklassen satt som den skulle igår. Ibland har jag lite svårt att gå in i yogarollen när jag lyckats få en sådan endorfininjektion precis innan, men i går var det visst inte något problem. Vi jobbade mycket ben och mage i går. Olika krigare, olika solhälsningar, rotationer, plankor av olika slag. Det liksom bara flöt på och jag blev nästan chockad när klockan rätt som det var hade hunnit bli kvart över åtta.

Glad, avspänd och tokpigg på samma gång tog jag mig hem med ett stort leende på läpparna. Leendet sitter dessutom kvar än i dag. Det hörreni, det är träningsglädje på hög nivå. Det är när träningen ger det där lilla extra! Kan även villigt erkänna att det känns vart magmusklerna sitter i dag. Aj!

Here we go

Att skriva är att uttrycka sig. Att uttrycka sig är nödvändigt för att må bra. Jag behöver skriva. Jag älskar det! Någonsans där insåg jag att jag behöver ett forum, ett kravlöst forum, där mina tankar och min kreativitet kan få komma till utlopp. Med andra ord, here we go! Jag i bloggformat.

Om skriva är att må bra, vad finns då mer som är att må bra? Träning är ett av mina svar. Jag lever för min träning. Lever och andas min träning. Träning, eller egentligen hälsa i största allmänhet, i kombination med skrivande känns därför som en utmärkt kombination. För ska jag skriva ska det vara om någonting jag brinner för. Det känns relativt lönlöst annars. En privat dagbok på nätet är nämligen så långt ifrån mig man kan komma och då känns en träningsprofilerad blogg ganska tänkbart. Och roligt!

Vem är då jag?
Finns det egentligen någon fråga som är svårare? Kort och gott - Emelie, 23 år, ursprungligen från Nyköping, boende i Linköping. Säger egentligen inte så mycket och är en otroligt opersonlig beskrivning. Lite mer ingående så flyttade jag från Nyköping 2007 till Linköping för att börja studera och där är jag kvar. Läser nu mitt sista år på lärarprogrammet vid Linköpings universitet. Kommer att få en examen på 300 hp - gymnasielärare i svenska och religion. Utöver detta läser jag även svenska som andraspråk på halvtid samt arbetar som lärare på en högstadieskola i Linköping. Är det någonting som jag brinner för lika mycket som träning, kost och hälsa är det nämligen undervisning. Jag lever när jag står i klassrummet.

Levande är jag även i gruppträningssalen, på yogamattan, springandes i skogen eller i gymmet. Jag är instruktör på Korpen Linköping och tränar, utöver mina klasser, även en hel del på egen hand. Yoga och de flesta typer av funktionell träning samt löpning är det som ligger mig varmast om hjärtat, men jag backar inte för en och annan dansklass (även om jag saknar både taktkänsla och kordinationsförmåga). För mig är träningen min ventil där jag gör av med stress och samlar ny energi. Träning är, och ska alltid vara, ren och skär glädje!

Utöver mina gruppträningsinstruktörsutbildningar har jag även läst kurser i näringslära, anatomi, fysiologi och idrottsvetenskap för att bredda mina kunskaper. Jag är ständigt på jakt efter nya utmaningar och älskar att lära mig nya saker!

Så, det är nog jag - väldigt enkelt förklarat.

Nu kör vi!