Efter nio terminer på universitet har jag verkligen lärt mig vad som funkar för mig när det gäller plugg. Tidiga morgnar, greppa inspirationen när den kommer flygande, pauser, press, delmål, belöningar och fokus. Och, kanske framför allt, förbannat mycket jävlaranamma! Att plugga är långt ifrån en dans på rosor jämt, men samtidigt så häftigt att ständigt dra i sig ny kunskap, sträva framåt och utvecklas. Det är konstigt att man kan vara så trött på något som man samtidigt älskar så högt. Det är konstigt att man kan längta till studiernas slut samtidigt som man fasas för den dagen då de inte längre är en del av vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar