Ingen solskenscyklist

Världens mest envisa förkylning tyckte visst att den skulle bosätta sig i min kropp, vilket gjorde att jag snällt fick ta en liten viloperiod. Tänkte cykla i lördags, men bestämde att en extra vilodag nog var bra för att inte starta för tidigt och riskera att bli sjuk igen, så i går var det dags att rulla ut cykeln.

Jag hade som mål att cykla lugnt och bara njuta. Vaknade på morgonen och möttes av spöregn. Jag älskar att träna i regn, men träningscykla i regn har jag inte gjort tidigare. Var så pepp på att få hoppa upp på sadeln igen så regnet stoppade mig inte. På med massor av kläder, som inte räckte, och så iväg.

Cyklade ut mot Sturefors och sedan vidare mot Sturefors slott. En runda på tre mil och ett snitt på ungefär tjugo kilometer i timmen blev en bra runda. Så skönt att komma ut och ja, jag älskar att cykla i regn konstaterade jag i går.

Efter passet fick det bli en varm dusch och sedan storrengöring av cykeln, som var mer grå/svart än vit. Nu står en ren och fin cykel hemma igen och jag funderar på vad jag bör köpa för cykelregnkläder. I går körde jag med soft shell-jacka, funktionströja och merinoullströja närmast kroppen. Det höll mig varm och någorlunda torr på överkroppen, men skulle behövt en jacka som står emot regn något mer, som jag kan dra ovanpå jackan. På underkroppen hade jag cykelbyxor, löpartights och benvärmare, men det räckte inte. Måste köpa merinoullsbyxor samt ett par regnbyxor anpassade för cykling. Har läst på en del och det verkar som att det är just cykelregnkläder som gäller eftersom de visst ska andas. Regnälskare som jag är känns det värt att lägga lite pengar på bra regnkläder att cykla i. Förhoppningsvis kanske det håller mig lite torrare, lite längre i alla fall.

Imorgon

Vilat sedan fredag förra veckan på grund av en, minst sagt, envis förkylning, men i morgon då ska jag få cykla. Lååååångsamt och fint, men cykla, det ska jag!

- Posted using BlogPress from my iPad

90 kilometer MTB?

För någon vecka sedan såg jag en tävling på Facebook där man kunde vinna en startplats i cykelvasan genom Alecta. För att vinna skulle man skriva ett svar där man förklarade hur cykelsporten skulle kunna göras säkrare. Jag skrev ihop några rader eftersom jag ändå satt på bussen och sedan tänkte jag inte mer på det. Att cykla cykelvasan är inte något jag funderat på eller haft som mål, så det var inte en tävling jag kände att jag ville vinna.



I dag fick jag ett mejl med en grattishälsning om att jag vunnit startplatsen i cykelvasan 90. Först tänkte jag bara att jag skulle strunta i det, men nej, jag tror att jag ska starta. Det verkar roligt!



Jag menar, kan man ens tacka nej till detta? En startplats i cykelvasan går ju på en del så att få en gratis känns lite lyxigt!

Nu återstår bara ett problem, jag behöver en ny mtb! Jag tror inte att min gamla odämpade mtb från 2001 kommer att göra detta lopp till ett nöje. Så, dags att starta jakten på mtb. Frågan är bara vad min kära sambo säger om ytterligare en cykel som inredningsdetalj. Det börjar bli trångt i lägenheten nu...

Träningsvila, "Cyklande tjejer" och nya kläder

Det ekar här inne och det ekar på träningsfronten. Har inte tränat över huvud taget sedan i söndags och jag saknar det något enormt. Anledning? Kroppen signalerade lite fint om överträningstendenser så jag drog i bromsen och beordrade mig själv vila. Vis av erfarenhet vet jag att det enda rätta är att vila när sådana tendenser kommer. Det blir liksom inte bättre om man ignorerar kroppens signaler. Så, träningsvila har det varit denna vecka. Supertråkigt, men nu känns benen inte som sirap längre, jag sover på nätterna igen och jag känner mig inte ihålig längre. I morgon ska jag cykla igen. Lugnt, fint och drygt tre mil. Känns som jag tappat allt, men vet att det bara är mentalt det känns så.

Cykling i morgon alltså. Har ni hört talas om "Cyklande tjejer" på Facebook? Det är verkligen världens bästa grupp. Så mycket inspiration, pepp, lärdom och cykelglädje det är i den gruppen trodde jag inte att det var möjligt att samla på ett och samma ställe. Ingen fråga är för dum att ställa och gruppen innehåller drygt 2500 tjejer som har cykel som gemensamt intresse. I Linköping finns undergruppen "Cyklande tjejer i Linköping". Den gruppen används mest för att bestämma tid för cykelsällskap. Jag slängde ut en fråga i början av veckan om någon var intresserad av lite cykelsällskap nu under valborgshelgen och det verkar som att vi blir ett litet gäng som ska köra tillsammans i morgon. Ska bli roligt med några nya bekantskaper.

På tal om "Cyklande tjejer" så har de nu öppnat upp sin webbshop så att det går att beställa gruppkläder. Jag skickade iväg en liten beställning i dag och för min del blev det en tröja, en buff och ett pannband denna gång. Är så sugen på en lite tjockare jacka med löstagbara armar också, men tänker att det får vänta till nästa gång shoppen öppnar. Jag hoppas ju att jag ska klara mig på mina vindjackor nu under sommaren.

Skiss på hur kläderna för "Cyklande tjejer" ser ut. Synd att de inte är röda, vilket annars är min "cykelfärg" tillsammans med vitt, grått och svart. 

 

Lite dött

Här ekar det tomt. Kroppen min gav varningssignaler om överträning (been there, done that) såga har nu vilat i snart en vecka. På fredag ska jag cykla igen. Lugnt och försiktigt!


- Posted using BlogPress from my iPad

Glad påsk

Påskhelg och total cykellycka. Cyklade i går, cyklade i dag och planerar att fortsätta både söndag och måndag i samma spår.

I går gjorde jag hastighetsrekord med 51 km/h. Och då trampade jag inte ens... I dag gjorde jag kortbyxpremiär, eller trekvartsbyxpremiär. Underbart!







- Posted using BlogPress from my iPad

Jag (hjärta) Östgötaslätten

Jag älskar Linköping. I augusti är det sju år sedan jag flyttade hit och att flytta härifrån känns ganska otänkbart. Jag älskar verkligen den här staden.

Genom åren har jag lärt mig att hitta mina smultronställen och det finns gott om dem. De första fem åren här var jag billös och kunde mestadels bara utforska de mer centrala delarna. Sen blev jag med sambo, och således även med bil, och då började jag hitta andra fina ställen en liten bit utanför stan. Nu när jag blivit med racer har jag hittat ännu mer finställen. Små snirkliga vägar med underbar natur. Detta är en av sakerna jag verkligen älskar med cykling - att se alla fina vägar som finns runt omkring mig. Min cykel är ett underbart träningsredskap och transportmedel.

Denna långfredagsmorgon har jag ägnat åt att googla fina landsvägsrundor här omkring. Jag känner att mina tremilsrundor börjar bli korta och jag vill komma längre, se mer nu.

Har bläddrat igenom Dessis kategori "Landsväg" nu på morgonkvisten och med hennes fina bilder på mitt älskade Linköping med omnejd går det inte annat än att bli förbannat cykelsugen. I sommar har jag sju veckor lång semester och då ska jag passa på att utforska Östgötaslätten ordentligt. Men, jag börjar redan nu så klart!

Fantastiska Östgötaslätten.
Bild: VisitLinkoping

Hela känslohavet stormar

I går kväll cyklade Oskar och jag en tremilsrunda. Det var minst sagt hela känslohavet stormar. Vi började med att cykla ut mot Sturefors. Självklart var det tungt som bara den, men det är det ju alltid den första milen för mig. Lång startsträcka liksom.

I Sturefors cyklade vi upp för Stureforsbacken och väl uppe hade jag kommit igång. Sen fortsatte vi bort mot Kolbyttermon och försökte ligga lite på rulle. Att cykla först är no problem för mig, att cykla parallellt går fint, men att ligga nära bakom tycker jag är skitläskigt. Vad sjutton händer om han där framme cyklar omkull och jag inte hinner svänga undan liksom. Blir frustrerad på mig själv att det ska kännas så obehagligt, men samtidigt vet jag att det är träning som behövs. Jag var rädd för nedförsbackarna första vändorna på racern också bara för att jag inte tycket att jag hade koll. Att forcera rädslan är det sämsta man kan göra. Ut med den bara och träna lugnt och försiktigt. Jag vet att jag nog skulle behöva träna mycket på detta. Vill ju kunna cykla klunga snart. Bara våga, vara våga, vara våga!

Hur som helst, det kändes bättre mot slutet. Vid Kolbyttermon tog vi höger på Rosenkällavägen mot Linköping. Oskar cyklar ifrån mig på platten, jag cyklar ifrån honom i backarna. Vi är väldigt olika, men det är roligt eftersom man får lite utmaning. Kände mig som starkast i stan i backarna, men som världens ynkligaste snigel när det var platt. Träna, träna, träna!

Tre mil börjar kännas kort nu. Visst, jag blir trött av spurter och så, men jag behöver längre pass där jag bara ligger och kör på. Tjejvättern närmar sig och jag vill i alla fall ha cyklat några sex till åtta mil långa pass innan dess.

Vi har bestämt oss för en påskhelg hemma, vilket känns väldigt väldigt skönt. Ett av målen blir att hitta runt Rängen, vilket sägs vara en väldigt fin runda.

Helgens MTB

I helgen blåste det storm här i Linköping och då var jag för feg för att ta mig ut på racern. Istället fick det bli två pass MTB. Ett: skogen tar mycket vind så det är mer lättcyklat inne bland träden. Två: MTB:n är mycket stadigare än racern. Lugn och fin transportcykling till skogen med andra ord.

I lördags körde jag ensam. Cyklade till Vallaskogen och körde runt helg oplanerat. Veckans regn gjorde att det var rätt lerigt och jag måste erkänna att jag gillar känslan av att cykla i lera. Det känns liksom härligt i cykeln på något vis. Var inte speciellt avancerad, utan cyklade mest på kul. Precis som vanligt alltså!

I söndags cyklade Oskar och jag till Vidingsjö och körde på Mera Leras MTB-bana. Andra gången jag var där och jag gillar det skarpt. Förra gången körde jag bara ett varv på den blå nybörjarbanan, mest för att känna hur det kändes och såg ut. Nu körde jag fem varv på blå banan. Första varvet gick så där, men sedan släppte det. Sista varven klarade jag helt utan fotisättningar bortsett från två lite knixiga stenar. Där fegade jag ur och satte ner ena foten.

Två lärdomar från helgen att komma ihåg:

1. Titta dit du vill komma 
Upp med blicken och titta dit du vill komma. Lite samma problem som jag har i ridningen när det är hoppning. Jag tittar gärna på hindret, det blir inte så bra. Titta upp och förbi hindret. Titta dessutom inte där du inte vill hamna. Vid första spången tittade jag ner i kärret bredvid spången, vilket höll på att resultera i en liten olycka...

Så, där du tittar, där hamnar du.

2. Farten är din vän
Ibland är det lätt att fega och bromsa. Eftersom min gamla cykel saknar dämpning i framgaffeln fegar jag framför allt när det kommer stenar eftersom jag varit rädd att det ska smälla så mycket i armarna när jag cyklar över dem. Problemet är att det är svårt att ta sig fram, förbi och över hinder när man har knappt styrfart. I söndags vågade jag cykla på mycket mer än jag gjort tidigare och fick mycket bättre flyt i hela cyklingen. Med fart är det lättare att hålla balansen, lättare att ta sig fram och det blir faktiskt mindre stötigt. Så, våga låta bli att bromsa ibland!

Nu har jag haft två cykelfria dagar då jag varit hos min finfina syster i Jönköping. I morgon är det dags att komma ut och trampa lite igen.

Drömmar ska förverkligas

Sitter på en buss till Jönköping och blickar ut över Vättern. Bestämmer mig på riktigt. I juni nästa år ska jag cykla runt den här sjön.

Drömmar ska förverkligas!


- Posted using BlogPress from my iPhone

IK NocOut.se

Jag har anmält mig till en cykelklubb. Eller snarare, jag har anmält mig till en cykel-, triathlon-, löpning-, simning- och några andra mindre sporter-klubb. Jag har anmält mig till en träningsklubb helt enkelt. Jag har anmält mig till IK NocOut.se.

Har känt ett bra tag att jag vill cykla lite med en klubb ibland. Absolut inte varje gång och kanske inte varje vecka heller, men ibland. Nu har jag ju aldrig cyklat klunga och jag är varken stark, snabb eller duktig som cyklist. Men hey, inte sjutton kan jag bli om jag inte utmanar mig själv heller. Även om det är läskigt tror jag att det kan vara nyttigt att cykla med duktigare cyklister ibland också. Jag borde liksom utvecklas fortare då.

NocOut är en klubb jag har hört mycket gott om. Det är inte en renodlad cykelklubb, utan de arrangerar en rad olika träningspass och så för sina medlemmar. Min tanke är att det kanske går att springa lite med dem också, framförallt under vinterhalvåret då racern får gå i ide. Längdskidor och simning är dock inte mina sporter alls. Men å andra sidan har jag sagt så om cykling också, och se hur det gick!

Medlemsansökan bekräftad!

För mig har träningen så otroligt många viktiga bitar; jag vill må bra, har roligt, utvecklas, utmanas, få en vältränad kropp, bli stark, bli uthållig, träffa nya människor och verkligen känna att jag lever. Till säsongen 2015 har jag dessutom några lite större träningsmål uttänkta och jag ska banne mig genomföra dem då. Jag har ju velat så länge.

Här nedan är några klipp från YouTube som jag hittat från olika NocOut-aktiviteter.

Pepp, pepp!

Påskloooooooov

Äntligen, äntligen, äntligen. Det efterlängtade och extremt välbehövliga påsklovet är här. Så fruktansvärt trött som jag varit den senaste veckan har verkligen skvallrat om att lovet inte kommer olägligt. Jag behöver en jobbpaus just nu!

Kom hem och la mig i sängen efter jobbet. Så galet trött i huvudet. Tog mig samman efter ett tag och hoppade i löparkläder och -skor. Har inte sprungit på många veckor så kände att det var dags. 4 kilometer senare var jag både piggare och gladare. Träning gör alltid gott!

I morgon ska jag rasta Snövit. Saknar min racer!

Gårdagens andningshål

Onsdagar är lika med ridlektion. För lite mer än ett år sedan tog jag upp ridningen igen efter drygt sex års uppehåll. Det var verkligen ett av mina bästa beslut någonsin. Stallet är mitt andningshål och jag njuter av hästlukt, skit under naglarna och ruffsigt hår.

I går var det hästbyte. Vi byter hästar var fjärde gång - två gånger dressyr, en gång markarbete och därefter en gång hoppning och sedan hästbyte och så börjar det om. Jag har de senaste två omgångarna ridit en D-ponny som är outbildad och det har varit riktigt roligt. Jag gillar utbildningshästar och tycker att det är en rolig utmaning. I går hade jag dock önskat att få rida en mer utbildad häst för att verkligen kunna fokusera på min egen ridning dessa fyra lektioner. Fick en liten C-ponny som heter Yessimine Light, men kallas Yessi. Har inte ridit henne innan, men hon var riktigt, riktigt trevlig. Stadig och fin i formen och, efter att ha testat mig lite, riktigt arbetsvillig.

I går stod det dressyr på schemat och vi jobbade med framdelsvändningar och en del sidförande rörelser. En riktigt, riktigt bra lektion och jag kom hem med ett leende på läpparna - precis som alla andra onsdagar! Mina onsdagkvällar i stallet är verkligen helig tid. I love them!

Lilla ponnyplutten.
Bild: Heda Ridklubb

Tack mamma och pappa för att jag fick bli så kort som jag blev. Underbart att ha förmånen att kunna rida ponny även som vuxen!

MTB-lördag

I lördags tog jag med mig min gamla MTB och cyklade till Vidingsjöskogen där MTB-klubben Mera Lera har MTB-spår. Nybörjare som jag är valde jag den blåa banan som skulle vara en nybörjarbana. Verkligen en perfekt bana att börja med när man är ovan som jag. Fick sätta ner fötterna några gånger, men överlag gick det bra. Får jag försöka göra gånger till tror jag att jag tar mig runt utan fotisättningar.

Varvet är kort och jag tänker att det kommer att bli perfekt att köra intervaller där sen när jag får upp farten lite. Ett varv - vila - ett varv till osv.

Banstart

Lättåkt bana

Älskar skogscykling

Känns kul att det finns svårare banor också som det går att köra när jag blivit duktigare. Tror dock att jag behöver en ny cykel då. Odämpad framgaffel är aj, aj i underarmarna när det blir stenigt.

Efter Vidingsjö cyklade jag in till Tinnerö, körde lite där och fortsatte sedan till Vallaskogen för lite backar, lera och så. Var ute i lite mer än två timmar, helt underbart! Note to self: ta med någonting att äta nästa gång! Man blir hungrig av cykling!

Konstateranden en måndagkväll

7 april i dag och exakt 2 månader till dess att jag cyklar mitt livs första cykelmotionslopp - Tjejvättern. 61 dagar kvar att förbereda sig. Jag längtar!

7 april betyder också exakt 3 månader till dess att vi landar i New York för att njuta av en lyxig semester.

Love my life!

- Posted using BlogPress from my iPad

Gym och vila

Så obeskrivligt trött i dag. Mentalt alltså. Kroppen är det inte något fel på. Ville bara cykla efter jobbet, men tog mig i kragen och gick till gymmet för lite ben, mage, rygg och axlar eftersom det var på tok för länge sedan jag var där sist.

Nu ligger jag nyduschad i sängen och läser tidningen "Cykla" som jag fick för någon vecka sedan, men som jag inte hunnit läsa.

I morgon, kroppen, ska du få komma ut på lite landsväg igen!




- Posted using BlogPress from my iPad

Mek-kurs för tjejer

Jag är med i Facebookgrupperna "Cyklande tjejer" och "Cyklande tjejer i Linköping". Superbra grupper  med massor av pepp, inspiration och hjälp.

I går såg jag att gruppen berättade om en mek-kurs för tjejer på Cykelspecialisten i Linköping den 26 april. Jag slängde iväg en anmälan på en gång. En sådan kurs är precis vad jag behöver. Ska bli jätteintressant!

I väskan min

Sadelväskan är cyklistens bästa vän. Märks inte, stör inte och är väldigt praktisk. I min förvarar jag sådant som kan behövas under en tur om olyckan skulle vara framme; en extra slang, däckavdragare, kedjebrytare och multitool samt gummihandskar. Dock är det ju inte bara cykeln som kan råka illa ut under en cykelrunda. Även jag kan behöva plåstras om utifall olyckan skulle vara framme. Av den anledningen gick jag till Apoteket i fredags och plockade ihop ett litet First Aid-kitt. Sårtvätt, kompresser, kompresstejp och "steri-strip" blev det. En pincett ska jag lägga ner i väskan också.

Jag har endast en liten väska på 0,5 l till min racer. Är förvånad hur mycket den faktiskt rymmer.


I dagsläget ligger följande i sadelväskan:

Sterila kompresser:

Tejp för att få kompresserna att sitta:

Steri-Strip

Sårtvättare

Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda dessa grejer, men man vet aldrig. En olycka händer lätt.

Utöver det är mobilen självklart alltid med, bra hjälm sitter på huvudet och cykeln ses över innan varje runda. Cyklar jag ensam försöker jag tala om vilken väg jag kommer att cykla. Jag ska köpa ett "road id"-armband också med mitt namn, personnummer och ICE-telefonnummer.

Dumma hals

Oskar är ute och cyklar och jag är hemma. Frusen och lite ont i halsen. För att inte bli allt för bitter umgås jag med min bästa vän i köket istället. Bakar valnötsbröd och surdegsbröd. Glutenfritt och gott!



- Posted using BlogPress from my iPad

Nu är det helg

Har gjort fredagens cykelrunda så nu kan det verkligen ses som helg. Cyklade en ny runda i dag; körde till Korpvallarna, fortsatte till Kolbyttermon där jag tog av mot Sturefors. Fortsatte till Sturefors och därifrån hem. 3 mil totalt blev det.

Fram till Kolbyttermon var det så tungt att jag bara ville slänga cykeln i diket och gå hem. Formulerade en Blicketannons om cykel till salu i tanken och var nära att vända flera gånger. Men så kom jag då över tröskeln och in i andra andningen. Då blir jag som en maskin och bara trampar på. Kändes som att jag kunde fortsätta i all evighet.

Cyklade i ett lugnt och behagligt tempo på drygt 23 km/h. På två kilometer var jag uppe på 29 km/h i snitt, men i övrigt låg jag på ungefär 23 hela rundan bortsett från första och sista biten då jag cyklar genom bostadsområden.

Känner att jag litar mer och mer på min cykel. Vågar släppa på helt även i långa nedförsbackar nu och ligger inte längre och bromsar. Sakta, men säkert, börjar jag njuta av den fart min cykel faktiskt är gjord för att klara av.

I morgon tänkte jag ta ut min MTB och cykla till en MTB-bana som MTB-klubben Mera Lera har. Såg starten på banorna i dag när jag cyklade så nu hittar jag dit.

Cykla med cykelklubb

Någonting jag tänker mer och mer på är detta med att cykla med en cykelklubb. Är ju så ny på detta och tankar om krascher, att jag ska vara sämst och liknande dyker upp i huvudet hela tiden, samtidigt som det verkar så roligt att cykla med en hel grupp. I dagsläget cyklar jag bara med min sambo eller ensam, och det är jätteroligt, men det skulle vara kul att testa en cykelgrupp också. Varför är man så fånig och tänker att man ska orka minst, förstöra för gruppen eller göra fel? Jag som aldrig någonsin tänker sådana tankar annars liksom.

Läser på om detta med att cykla i klunga, ligga på rulle och liknande. Det verkar så roligt! Det känns lite som att det skulle kunna ta cyklingen till en helt annan nivå. Jag vill ju att cyklingen ska vara roligt, bra träning och gärna socialt.

I Linköping verkar det finns två olika cykelgrupper som regelbundet cyklar tillsammans - CK Hymer och NocOut. Såg på Facebook att NocOut ska ha nybörjarträning för att man ska lära sig att cykla i klunga, ta kurvor rätt och ligga på rulle. Tyvärr är det på onsdag och jag har ju ridning på onsdagar. Håller tummarna för att det ska bli fler gånger nu i vår. Båda cykelklubbarna verkar dessutom ha regelbundna träningar tillsammans - distanspass, intervaller och teknikträning. Verkar så roligt!

Cykla i grupp - något jag vill våga göra!

Jag tror allt att jag ska samla mod en liten stund till och sedan är det nog dags att kontakta en cykelklubb. Alla är ju barn i början och jag är ju inte sämre än att jag kan lära mig.

Drömmer om en ny MTB

Jag ska, jag ska inte, jag ska, jag ska inte... Ungefär så känns det i mitt huvud. Jag vill verkligen ha en ny MTB. Jag drömmer om dämpad framgaffel, skivbromsar och lagom storlek. Jag drömmer om väl fungerande växlar, fart och fläkt. Konstant dealand med mig själv alltså. Ska jag eller ska jag inte köpa en till cykel denna säsong? Kan jag inte lika gärna cykla på min gamla Merida från 2001? Ja, nej, ja, nej! Gaaaah! Kan inte bestämma mig. En sak är dock säker, drömma, titta och planera kan man alltid.

Jag tänker mig en cykel med skivbromsar, dämpad framgaffel och okej växlar. Jag behöver inte ha det värsta. Jag är nybörjare och en nybörjarcykel räcker till mig. Jag är en glad motionär som kanske vill köra något motionslopp. Jag ska inte tävla. Jag ska inte bli bäst och jag har inte lust att lägga lika mycket pengar som jag gjorde på min racer.

I dagsläget kikar jag på dessa cyklar:

Merida Juliet Woodland 26". Gruppsett: Acera. Pris: 3799:-
Bild: XXL

Merida Juliet Striker 26". Gruppsett: Alivio. Pris: 4499:-
Bild: XXL

Crescent MTB SPORT Feima 26". Gruppsett: Acera. Pris: 4495:-
Bild: Crescent

Drömma kan man alltid göra!

MTB-lek i går

I går cyklade jag och Oskar till Vallaskogen och körde lite MTB. Nästan två veckor sedan jag var ute med MTB:n och det märks på en gång på fegheten. Mycket fegare i går än sist jag körde. Men, jag vill så gärna lära mig och bli bättre och bättre på att köra i skogen.

En timme körde vi i alla fall i går. Mest lite bredare skogsstigar och så över stenar, i lera och i backar. Jag gav mig på ett första försök att ta mig upp för backen i Vallamassivet. Den är verkligen superbarnt och lång. Kom halvvägs i går! Problemet är att jag inte kan växla ner till lilla klingan fram utan att växlarna hänger sig. Ja, jag vet att min MTB är värdelös. Hade behövt de lättaste växlarna i går för att ta mig hela vägen upp. Bara att kämpa på (eller köpa ny cykel. Haha!) så kommer det nog att gå snart.

Är så pepp på allt vad cykling heter just nu. Vill bara ut och köra. Att ta mig in på gymmet nu när vårvädret är här känns nästan omöjligt. Vill ju bara vara ute när man varit inne hela dagen på jobbet. En dag i veckan behöver jag dock se till att få till lite styrketräning. Skärpning till nästa vecka!

Helgens shopping

I lördags var jag förbi Nellborgs Cykel och shoppade lite. Klämde även lite på MTB:er. Är så fruktansvärt sugen på en ny MTB också, men förnuftet säger att det får vänta ett tag.

Även om det inte blev någon ny MTB i lördags så fick jag med mig lite annat hem. Sådant som jag faktiskt behövde. Cykelkläder med andra ord.

Cykelshopping i lördags

Köpte två par cykelbyxor från Newline. Ett par korta och ett par i 3/4-längd. Som jag skrev tidigare så är det verkligen skillnad att cykla med cykelbyxor. Visst, jag förstod att det skulle vara lite skillnad, men inte så här mycket. Verkligen enorm skillnad! Lite mer information om byxorna kommer när jag har hunnit cykla in dem lite mer.

Blev även ett par benvärmare och armvärmare från Grip Grab. Perfekt nu när det fortfarande är kyligt ute. Jättesköna och bra passform!

Avslutnignsvis ett par cykelvantar. Hittade bara ett par som passade mina händer. De har inte riktigt dämpningen där jag vill, men de kostade bara 99 kronor och får duga undertiden som jakten går vidare på de perfekta cykelvantarna.

Nu är cykelgarderoben ganska komplett för tillfället. Det är klart att man alltid vill ha mer, men just nu har jag ett bra utbud av basutrustning.

Kittel i halsen

Vilar i dag. Hade färdigpackad gymväska med mig till jobbet, men en lite obehaglig känsla i halsen viskad om att träning vore dumt i dag. Istället åkte jag hem, lagade middag och tog det lugnt. Nu är jag parkerad i soffan.

I går cyklade jag, men eftersom iPaden inte vill ladda upp bilder blev det inget inlägg. Hur som helst cyklade jag samma runda som i lördags, men åt andra hållet. Måste lära mig fler fina rundor på rätt bilfria vägar.

Hur underbart är det förresten inte med sommartid? Morgonpigg som jag är så har jag noll problem att ställa om till sommartid. Njuter istället av ljusa kvällar. Helt fantastiskt!

Världens godaste sallad

Jag är periodare när det gäller mat. Höst och vinter är lika med grytor och soppor, men så fort våren kommer får jag enorma cravings efter sallader av olika slag. Det är gott, enkelt och går snabbt att göra. Dessutom kan man variera det hur mycket som helst.

I går slängde jag  ihop en enkel sallad till lunch. Salladsblad, tomater, gurka, spetspaprika, halloumi, mozarella, avocado, quinoa och parmaskinka. Svårare än så behöver det inte vara!

Gårdagens salladslunch

Att vädret var perfekt i går, och likaså i dag, och att det gick att äta på balkongen gjorde inte saken sämre. Perfekt uppladdning inför cykelturen!

Starka ben och cykelbyxor är Guds gåva till mänskligheten

Detta inlägg skrevs i går, lördag, men min iPad ville inte ladda upp det då!

Vilken fantastisk lördag jag har haft. Storhandlar mat (jag älskar att handla mat), städat och besökt Nellborgs Cykel på förmiddagen. Shoppade en hel del nödvändigheter som behövdes för cykelrundorna, bland annat två par cykelbyxor från Newline.

Efter lunch gav jag mig ut på en runda i det underbara vårvädret. Tolv plusgrader, strålande sol och nästan helt vindstilla. Lyckades klä mig alldeles lagom varmt också. Känns att jag är rookie på detta med cykling. Jag vet verkligen inte hur jag ska klä mig. Vad är för mycket? Vad är för lite? I dag prickade jag in perfekt med klädvalet. 3/4-byxor, benvärmare, underställströja, funktionströja, vindjacka, cykelvantar och överdragsvantar. Precis lagom! Mötte ett helt gäng under rundan som körde i kortbyxor och kortärmat. Det for nog vänta ett tag till för min del.

I dag cyklade jag ensam och i dag var första gången jag kände att jag verkligen visste vart jag hade cykeln. Vi har haft några veckors lära känna-period, men nu känns det toppen. Vågade ligga nere i bocken och bara rulla på i nedförsbackarna och det är första gången jag gjorde det utan att känna mig obekväm.

Cyklade 3 mil och nöjd verkligen hela tiden. Fick rysningar i hela kroppen av frihetskänslan och lyckan över att jag köpte mig en cykel. Detta med cykling känns så rätt för mig. Jag älskar det verkligen! Benen var pigga och starka i dag. De trampade på som bara den. Nå väl, de trampade på som bara den när jag kom över min "startsträcka" som är så fruktansvärt lång. Det är samma sak i löpningen. Jag har lång startsträcka innan jag kommer igång och kommer in i andra andningen. Innan jag kommit över min startsträcka är det tungt så in i bängen, men när jag är över den så är jag uthållig.

Årets första bild i motljus. Underbart cykelväder!

Jag älskar verkligen min cykel.

Så här ser ett par starka ben ut. Dessutom iklädda nya cykelbyxor och nya benvärmare.

Som sagt så köpte jag mina första cykelbyxor i dag och kan bara säga; vilken skillnad. Efter förra veckans cykelhelg var mina ädlare delar mindre glada. Min rumpa är trots allt ganska härdad efter all ridning, men inte ens det hjälpte. Cykelbyxor var alltså lösningen på problemet. Snacka om Guds gåva till mänskligheten. Inte ett skavsår eller öm fläck fick jag i dag. Underbart!

Nu vilar jag benen till i morgon då det blir cykling igen. Känner mig så lycklig!

Äntligen helg

När man jobbat lite för mycket under veckan är det extra skönt att lufta racern en runda på fredagseftermiddagen. Solsken, tolv grader varmt, lätt vind, helg. Kan det bli bättre?

Blev en kort runda på 1,6 mil. Sen kurrade magen för mycket. I morgon har jag lovat mig själv en längre runda. Vädergudarna har lovat fantastiskt väder hela helgen. Underbart!

I kväll ska jag mixtra lite med sadeln. Har inte fått in den helt perfekta sittställningen än. Ska testa ta fram sadeln några millimeter och se om det blir bra. Bara att testa sig fram!

Nöjd

Behöver jag säga att jag är nöjd efter denna helg? Cykling, cykling och åter cykling. En riktig cykelhelg har det varit.

Fredag
Började helgen med ett pass MTB i Vallaskogen. 12 härliga kilometer blev det. Mycket småstigar och lera. Vågade mig på att köra genom en ganska djup och stor lerpöl. Så kul att känna att jag klarar mer och mer för varje gång, även om jag fortfarande är en fegis. Det mesta sitter i huvudet. Jag tänker att jag inte kan och då går det ju självklart inte heller.

Lördag
Jag och sambon gav oss ut på en landsvägsrunda. Min tredje tur med racern och det känns att jag inte är van. Vi har lite "lära känna"-process fortfarande. Cyklade hemifrån - Korpvallarna - Rosenkällavägen - Slaka - Lambohov - hem. Tre mil landade rundan på allt som allt och det var verkligen en härlig runda som jag kommer att cykla många gånger till.

Söndag
I dag blev det MTB igen. Jag och sambon tog oss till Vidingsjö och därifrån skogsvägen ut till Tinnerö. Hittade en superbrant backe i Tinnerö, som jag var för feg att cykla ner för. Ett mål att klara av innan sommaren är slut kanske?! Lite mer självförtroende så ska jag våga mig på den sen. Dagens tur landade på nitton kilometer. Nöjda ben efter helgen!

Jag känner verkligen att detta med cykling är någonting för mig. Det ger sådan frihetskänsla att susa fram på landsvägarna eller trixa på stigarna och känna att man utvecklas mer och mer. Gillar dessutom att träna utomhus och tillsammans med min sambo. Känns som att jag är nykär! Om man nu kan vara det i en träningsform?

Då var det dags att skaka liv i bloggen igen

Efter nästan två år utan blogg kände jag att skrivlusten började krypa fram. Orsaken? Det finns två. För det första, jag älskar att skriva och jag älskar att uttrycka mig. För det andra, jag vill dela med mig av min nyfunna passion - cykling.

Hur kommer då detta sig? Ja, hur långt är ett snöre? Min mamma säger att jag aldrig har varit still, mer än några veckor som nyfödd. När jag gick på mellanstadiet och högstadiet cyklade jag en del. Dels med pappa, som höll på med Vätternrundan och så; dels själv, som en rolig motionsform; men främst som transportmedel fram och tillbaka till stallet, som låg en mil hemifrån. Under mina universitetsår försökte jag mig på landsvägscykling med min MTB ett par gånger, men en tung gammal MTB på landsväg är liksom inte roligt. Tänkte att jag skulle köpa en bättre cykel när jag blev en bättre cyklist, men hey det är svårt att bli en bra cyklist om man har dåliga förutsättningar. Istället blev det bara tråkigt, jobbigt och oinspirerande. Jag hittade in i gruppträningssalen, till löpningen och till instruerandet istället.

Nu är universitetsåren över sedan ett år tillbaka och med ett yrkesliv istället för ett studentliv följer också en stabilare ekonomi. För drygt en månad sedan satt min sambo och pratade lite löst om cykling, och jag kände hur mitt forna intresse och dröm om ett Vätternrunda tog fart igen. Samma dag skickade jag impulsivt iväg en anmälan till Tjejvättern i juni i år och en vecka senare köpte jag, ännu mer impulsivt, min första racer. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Min pärla. Crescent Nano Dam.

I samma veva, eller snarare en vecka senare, köpte min sambo sig en cyklocross. Nu har vi gjort ett par turer tillsammans alla fyra, alltså, jag, min sambo, min racer och hans cyklocross, och det känns så roligt. Det är roligt att ha en hobby ihop, det är roligt att komma ut och träna utomhus och det är roligt att prata om allt som har med cykling att göra.

Förra helgen bestämde jag mig för att jag ville ha en komplement till fröken racer så jag hämtade hem min gamla MTB som stått i mammas källare och samlat damm. Lite nya bromsar, olja på kedjan och lite fix med växlarna senare så har vi varit ute på några rundor i skogarna här omkring Linköping. Jag drömmer om en ny och fräsch MTB, i en storlek som inte är för stor, men det får vänta ett litet tag. Just nu duger gamla "Svenne", som jag döpte honom till när jag fick honom på mellanstadiet. Han är dessutom bra att lära sig "mecka" med eftersom jag inte behöver vara rädd om honom.

Gamla skruttiga "Svenne" får vara med ett litet tag till.

Så ja, cyklingen har fått mig att vilja skriva igen och cyklingen kommer att vara i fokus här på bloggen. I dagsläget är jag varken snabb, stark eller duktig som cyklist, men jag har roligt och ser fram emot att utvecklas och lära mig mer.