Avslut och nystart

Årets sista dag är här. Ett perfekt tillfälle att tänka tillbaka på det passerade året, göra någon form av avslut och på samma gång blicka framåt. Jag har inga nyårslöften i form av att gå ner si eller så många kilon eller vad det nu kan vara. Däremot brukar jag formulera drömmar och mål inför det kommande året samtidigt som jag summerar och avslutar året som gått.

2011 var året då:
- jag började jobba som instruktör. Körde två yogaklasser i veckan under våren och utökade sedan med strax över fem klasser i veckan under hösten. Yoga och corepuls på schemat samt en hel del core och easyline som vikarie.

- jag insåg att jag nog aldrig kommer att släppa mitt instruerande.

- jag hade flera underbara och minnesvärda träningsupplevelser. Förutom allt instruerande så många timmar med löparskorna på fötterna, en underbar helg i Stockholm på konventet "Best of the best" tillsammans med några av mina underbara Korpenkollegor, terminsstarter med Korpens inspirationskväll i januari och Korpens konvent i augusti för oss instruktörer, instruktörsutbildningar och, kanske främst, massor av skratt, svett, träningsglädje och en enorm värme och gemenskap.

- jag, främst under höstterminen, utvecklades så explossionsartat som instruktör att jag faktiskt själv märkte av vilka stora steg jag tog framåt.

- jag fick jobb i vikariepoolen och senare som vikarie på en högstadieskola i Linköping. Växte som lärare och kom på att jag faktiskt befinner mig på helt rätt plats. Jag är som gjord för att vara i klassrummet.

- min lillasyster tog studenten och jag kom på att hon faktiskt inte var sex år längre...

- flera av mina nära vänrelationer utvecklades ytterligare och blev ännu mer djupa och starka.

- öppnade mitt hjärta, vågade lyssna på vad jag egentligen ville och släppte taget om förnuftet även fast det är fruktansvärt läskigt ibland.


2012 är året då:
- jag ska fortsätta att utvecklas som instruktör och fortsätta njuta av att instruerandet kan vara bland det roligaste man kan göra.

- jag ska satsa mer på min egen träning och då främst styrketräningen under vintern och löpningen under sommaren.

- jag ska få in en dansklass i veckan. Inte för att jag ska bli bätte på att dansa, utan för att det är så fruktansvärt roligt trots min kassa taktkänsla och brist på dasanta kunskaper.

- jag ska ta min lärarexamen!

- jag ska njuta, älska, våga, skratta, gråta, satsa, känna efter. Leva!

Tack 2011, välkommen 2012.

2012 - flying high. Med fötterna på jorden och huvudet bland stjärnorna. If you can dream it, you can be it!

Att leva

Senaste veckan, eller egentligen hela hösten, har skakat om mig ganska ordentligt känslomässigt. Det känns att jag lever och hela känslorepertoaren har dragits igenom både en, två och tre gånger. Jag är superrationell som människa och låter alltid förnuftet styra framför känslorna, men ibland funkar inte det. Ibland behöver man släppa taget, följa med och helt enkelt låta hjärtat styra. Det är läskigt, men det är att leva. Det är att utvecklas som människa. Det är en del av livet!

Att känna sig levande finns det liksom olika nivåer på. Vissa saker får hela kroppen att kännas så närvarande och levande att man knappt vet vart man ska ta vägen. Man lever fullt ut stället för att bara finnas till. Träningen har många gånger den effekten på mig. Löpningen får mig oftast otroligt levande och likaså yogan samt mitt instruerande. Även läraryrket kan knocka mig fullständigt ibland och få mig att känna mig fruktansvärt levande och närvarande. Det är häftigt och många gånger slår det mig hur galet lyckligt lottad jag är som hittat både träningens tjusning och helt rätt i mitt yrkesliv och att dessa två skänker mig så otroligt mycket glädje, energi och livskvalitet.

I går fick det där med att leva uppnå en lite annan dimension. En person som ligger mig otroligt varmt om hjärtat tog med mig ut på en timmes lång flygtur. Att se världen ovanifrån i ett litet flygplan gjorde att jag minst sagt kände mig levande. Levande och hundra procent närvarand i nuet. Helt fantastiskt och en underbar upplevelse!

Min lilla hemort Nävekvarn uppifrån luften. Lite smått lyx att själv få bestämma vart vi skulle flyga någonstans.

Önskar så att man kunde fånga känslor på bild.

Nyköping på lite håll.

Nu försöker jag att bara njuta av känslan som gårdagen förde med sig. En känsla av värme och kärlek som jag hoppas ska hålla i sig väldigt, väldigt länge.

Underbar julhelg

En helt fantastisk julhelg är förbi och jag har verkligen njutit av varje liten sekund. Kravlöst, avslappnat och väldigt lugnt. Precis vad jag behövde för att ladda på batterierna. Fulltankad med glädje, skratt, sömn, värme och kärlek är jag laddad för mellandagar fyllda av mycket ex-jobbsskrivande, men även en hel del annat bus.

Julhelgen då?! Startade julafton med en skön löparrunda. Fem plusgrader, barmark och lera är kanske inte det bästa receptet för julkänslor, men perfekt för att kicka igång ett skönt endorfinflow som snällt höll i sig hela julafton. Fem kilometer över stock och sten blev det. Snabbt och jämt tempo och en kropp som bara ville fortsätta. Snacka om att ge mersmak.

Resterande delen av julafton myste jag med familj och släkt med julmat, julklappar och allt som hör till. Underbart!

Gårdagen var en lugn och stilla juldag där jag faktiskt slöade bort stora delar av dagen i soffan. En långpromenad i blandannat Ekensbergsspåret fick det bli, men annars bara tid för återhämtning.

Julstämning i Ekensberg. Hmm...

I dag, annandagen till ära, fick jag träna loss lite med underbara Linn som körde två klasser på förmiddagen. Vi började med Fortgjort PulsGång och fortsatte sedan med Fortgjort Mage/Rygg. Riktigt skönt och framförallt väldigt, väldigt roligt att få lite inspiration och extra energi. Tack snälla för att jag fick komma och vara med i dag!

Annandagen avslutades hos pappa och hans sambo där det blev god mat, julklappar och mys. Jag lyckades, som precis hela tiden annars också den här julen, somna till i soffan. Soffor är rena rama sömnpillret för mig just nu. Kanske ett tecken på att kroppen börjar bli riktigt avspänd och lugn!? 

Äntligen julledigt

Från full fart till helledigt är vad jag genomgått i veckan. Julledigheten är äntligen här och det är så galet efterlängtat och välbehövligt. Nu ska jag bara njuta, umgås med familj och vänner och ladda på med massor av energi.

Har haft en ganska lugn träningsvecka än så länge. Välbehövligt tror jag. Lite yoga samt en halvtimme zumba och en halvtimme CorePuls. I onsdags var jag på massage hos min fantastiska Jennifer och mina ben är fortfarande relativt obrukbara och deformerade. Ett otroligt bra sätt att gå ner i varv inför julen och kanske även ett tecken på att även kroppen kan behöva vila ett par dagar. Promenerar just nu och i morgon ska jag ge mig ut på lite julaftonslöpning på morgonen tänkte jag.

Julen är verkligen en högtid för återhämtning, avkoppling och kärlek. Jag vägrar julstress, krav på perfektion och annat som förstör lugnet. Nu njuter vi för fullt.

Indiska köttbullar

Köpte en mattidning i går (eftersom jag ville ha filmen som fanns med i den) och då fick man ett smakprov av Tina Nordströms nya kryddblandningar. Lite kul att testa och extra bra med kryddbladningar som inte innehåller massor av glutamat eller andra konstigheter.

"Köttbulle Indien" hette i alla fall denna kryddblanding och jag passade på att testa redan i dag. Gjorde om receptet lite och tog nötfärs istället för blandfärs och majsströbröd istället för vitt bröd som det var i orginalrecptet. Resultatet? Riktigt gott faktiskt, men det kan dock erkännas att det är ganska lätt att krydda sina köttbullar så här från grunden utan kryddpåsens hjälp.

Indiska köttbullar

4 portioner

Rör samman ett ägg, en halv deciliter (majs)ströbröd, kryddpåsen och en deciliter mjölk. Låt stå ett tag. Hacka ner en halv gul lök och rör ner 500 g nötfärs. Forma köttbullarna och stek i smör på medelvärme.

Hur man gör sig själv levande igen

Efter en lång dag med ex-jobbsskrivande, bortsett från en timmes morgonpromenad med en fin vän, så är man rätt körd i huvudet när klockan börjar närma sig halv fem. Ungefär då börjar hjärnan fundera på att hoppa av utbildningen, ge upp allt och flytta hem till mamma igen. Typ! Det känns liksom inte som att man lever och då måste man göra sig själv levande igen.

Hur gör man då? Jo, man tar på sig löparkläder och sticker ut i snövädret och springer. Springer, springer, springer. Med snön piskandes i ögonen, frusna händer och blöta fötter blev jag steg för steg levande och mig själv igen. Helt fantastiskt att det alltid, alltid funkar!

Vilodagen i går gjorde nog gott tror jag. Pigga ben som hade kunnat fortsätta i evigheter, en stabil och lagom puls samt mängder av energi som bara ville ut. Benen sprang liksom av sig själv och det är ju så underbart! Hade kunnat fortsätta hur långt som helst, men med tanke på min höft och att det är lite speciellt att springa på snö och is innan man är van så fick det räcka med fem kilometer. Fem energifyllda och helt fantastiska kilometer.

Väl hemma blev det stretch och nu lagas det indiska köttbullar till middag. Endorfinruset är galet högt och jag njuter av det. Mer än välbehövligt och väldigt välkommet!

Min reflexväst med Barbie på. Present från mamma någon gång för ganska länge sedan. Hon tyckte nog att det var viktigt att synas (vilket det är) och att Barbie kunde pigga upp lite extra. Eller något! Haha!

Fredagsmys

Varvar ner efter en lång och tung vecka. Laddar upp för en helg full av ex-jobb från morgon till kväll. En enda kväll att hämta andan på. Långt ifrån optimalt och ingenting jag är stolt över, men ibland blir det så.

Har duschat länge, ätit god middag och ligger nu i sängen och har precis sett veckans avsnitt av "Vampire Diaries". Har dille på att dricka mjölk med sugrör just nu (jag och mina konstiga cravings) så ett stort glas mjölk och en apelsin fick bli kvällens godis. Njuter av kvällen och försöker att inte tänka på morgondagen.

Två gånger CorePuls

I dag har jag agerat idrottslärare. Förra veckan öppnade jag min stora käft och kläckte ur mig att eleverna kanske ville testa att köra core. Deras ordinarie idrottslärare tyckte att det var en underbar idé och det tyckte jag också. Mina ben höll dock inte med i dag kan jag lova. Efter gårdagens marathon i gruppträningssalen satt det kvar en del seghet - för att uttrycka det milt. CorePuls är dessutom kanske inte riktigt något man bara gör bara så där. Det känns liksom lite i kroppen efteråt. Så, med ett sådant pass i kroppen sedan i går var det tufft att ta sig igenom ytterligare (!) två inom loppet av två timmar. Det var skakiga ben som gick hem efter jobbet i dag.

Två stycken nior fick testa passet. Lite modifierat mot det jag kör på Korpen så att det skulle passa dem bättre. Det gick bra och den största utmaningen var nog coachingen. Det krävs verkligen en helt annan pedagogik för att få en hel klass elever att ta i genom hela passet och våga bli lite trötta än vad det gör att instruera på gymmet. Deltagarna som kommer på mina ordinarie pass är liksom där för att träna, medan eleverna är där för att de har idrott på schemat. Stor skillnad! Men, jag är fruktansvärt stolt över mina finfina elever i dag. Så duktiga och kämpade verkligen bra trots att det var första gången de testade på den här typen av träning. När jag drog igång passen kändes det lite som att hoppa ut för ett stup. Jag visste inte alls om det skulle gå att ro i land, men det blev så otroligt bra!

I morgon har jag lovat benen lite vila. För ja, det är i benen som CorePulsen sätter sig mest på mig. Knäböj, utfall, telemarkshopp och gud vet vad känns mer än alla coreövningar tillsammans. En vilodag borde nog egentligen vara på sin plats i morgon, eftersom jag inte haft någon än den här veckan än så länge. Benen känns liksom som en bladning mellan gelé och cement. Mindre behagligt måste jag erkänna!

Trötta vänner!

Nu väntas fredagsmys och jag ska njuta av min första hemmakväll på hela veckan. Är, helt ärligt, riktigt sliten och i helgen väntar massor av ex-jobbsskrivande så en lugn, skön och mysig kväll är mer än välbehövligt för att orka de sista dagarna nu. Snart, snart julledigt!

Åtta timmar jobb och tre timmar instruerande senare

Måste erkänna att jag är lite lost i både kropp och knopp just nu. Jobbat åtta timmar och sedan rivit av tre klasser ovan på det. Så trött på mig själv att jag önskar att jag kunde lämna mig hemma i morgon... Men, nu är det inte långt kvar till jag tänker ta lite julledigt. Hååååll uuuuut!

Instruerat terminens, och årets, sista klasser i dag. Vickade EasyLine och körde sedan min CorePuls och avslutade med yoga. Övertaggad under CorePulsen (trötthet?) och lugn som en filbunke på yogan. Riktigt bra kväll med andra ord. Trött i kroppen och ont i höften, men fruktansvärt lycklig under all trötthet. Konstaterade i går att jag instruerat åttio klasser i höst. Åttio! Det är fem komma tre klasser i veckan. Rätt bra med tanke på hur mycket annat jag ror runt också. Känns inte som att det varit så många klasser, men det har det. Ett tydligt tecken på att instruerandet är en ren energikälla kanske?!

Nu ska jag dansa tango med endorfinerna och sedan försöka sova någon gång innan klockan ringer i morgon. Tunga dagar fram till onsdag nu. Långa, tunga och sprängfyllda! Phu!

Bästa avbrottet

Jag har, utan tvekan, mina guldtimmar på morgonen. Jag är mest kreativ, skärpt och smart mellan halv sex och elva ungefär. Detta gör att jag är uppe före tuppen just nu när det produceras ex-jobb för fullt. I dag tog dock energin slut redan vid niotiden så då fick det bli ett gymbesök. Bästa avbrottet i pluggandet är utan tvekan att träna. Det slår aldrig fel. Just gymmet är dessutom lite av terapi för min del. Skönt att husera bland hantlar och skivstänger utan krav på att få ur sig något intelligent.

Axlar, rygg, biceps och triceps fick det bli i dag. Ogenomtänkt och bara spontant. Ganska skönt att göra så ibland. Känns inte helt fel att träningsvärken kom smygande redan på vägen hem. Tror att det kommer känna ordentligt fram mot kvällen och i morgon.

Sista morgonyogan

Terminens, och därmed även årets, sista morgonyoga är instruerad. Känns som evigheter innan det är dags att få starta tisdagsmorgonarna på detta underbara vis tillsammans med mina fantastiska yogadeltagare igen. Men, från vecka två är det bara att köra igång. Längtar redan nu!

Som den sentimentala katastrof jag är för tillfället blev jag halv blödig efter yogapasset. Stod i duschen och lär känslorna rinna av. Ibland inser jag lite extra hur otroligt glad jag är för allt som instruerandet faktiskt skänker mig. Det är helt fantastiskt! Så mycket lycka, glädje, kärlek och inspiration. Att få inspirera är nog det mest inspirerande som faktiskt finns. Allt man ger får man liksom tillbaka tusen gånger om.

Nu ska jag längta till torsdag då jag instruerar mina sista klasser för terminen. EasyLine, CorePuls och yoga står på schemat då. En helkväll i gruppträningssalen med andra ord. Inte så illa alls inte!

Paus och miljöombyte

I dag har jag och mitt ex-jobb slutit fred. Det går faktiskt riktigt bra, men nu börjar det kännas att min mest kritiska timme på dagen är här. Energin går ner och jag blir bara tröttare, tröttare, tröttare och mer okoncentrerad ju längre tiden går. Paus och lite miljöombyte är på sin plats - både för energin, inspirationen och för de begynnande sittsåren på röven. En promenad på det här så orkar jag nog köra några timmar till sen. Kreativiteten flödar och jag tackar ödmjukast för det! Välbehövligt!

Efter nio terminer på universitet har jag verkligen lärt mig vad som funkar för mig när det gäller plugg. Tidiga morgnar, greppa inspirationen när den kommer flygande, pauser, press, delmål, belöningar och fokus. Och, kanske framför allt, förbannat mycket jävlaranamma! Att plugga är långt ifrån en dans på rosor jämt, men samtidigt så häftigt att ständigt dra i sig ny kunskap, sträva framåt och utvecklas. Det är konstigt att man kan vara så trött på något som man samtidigt älskar så högt. Det är konstigt att man kan längta till studiernas slut samtidigt som man fasas för den dagen då de inte längre är en del av vardagen.

Glutenfritt knäckebröd

I veckan slängde jag ihop ett glutenfritt och riktigt gott knäckebröd. Väldigt, väldigt enkelt och gör sig nästan helt själv. Kan nog inte bli bättre. Gott är det också, så klart!

Jag vet, världen fulaste bild!

Släng ihop 2 dl majsmjöl, 1 dl linfrö, 3/4 dl solrosfrön, 1/4 dl pumpafrön och ½ dl olivolja. Rör sen ner 2 ½ dl kokande vatten.

Platta ut till några mm tjockt på en plåt med bakplåtspapper. Strö över lite flingsalt. In i ugnen, 150 grader, i cirka en timme. Låt svala och skär upp.

Julfest och zumba

Det börjar kännas att det är slutet på terminen. Jag är mitt uppe i mitt ex-jobbsskrivande och med deadline nästa måndag kan jag villigt erkänna att dagarna just nu består av plugg, jobb, äta, instruera klasser, träna och sova. Det där sistnämnda stryker dock på foten lite eftersom jag är så pass trött att jag inte kan sova på kvällarna. Jag tror inte jag behöver säga att jag längtar till nästa måndag då jag så tacksamt får tillbaka mitt liv och då tänker jag även ta mig lite julledigt. Efterlängtat är bara förnamnet!

I går jobbade jag hela dagen och på kvällen var det julfest med Korpen. Mat på restauranten Hälsofreak först. Så kul att träffa andra instruktörer som man inte hinner se så ofta och dessutom en rad nya ansikten. Korpen är häftigt - det är nämligen en salig blandning instruktörer.

Jag hade tänkt gå hem tidigt för att sedan skriva ex-jobb i dag, men det blev inte riktigt så. Någonstans behövdes det nog ett avbrott från alla prestationskrav som stått upp i halsen de senaste veckorna (eller egentligen hela terminen) så jag fastnade på ett uteställe tillsammans med fantastiska instruktörskollegor istället.

Som vanligt när jag somnat alldeles för sent (för självklart var jag tvungen att fixa med tvätten, damma och göra andra viktiga saker när jag kom hem mitt i natten så klockan blev nästan morgon innan jag slog följe med Mr. Blund. Typiskt mig!) vaknade jag med en galen huvudvärk i morse. Kändes som århundradets bakfylla, men med tanke på att jag är onykter typ en gång vart fjärde skottår så kan jag inte skylla på det. Och jag tänker verkligen inte skylla på åldern!

I dag har jag lyckats gå en långpromenad, storstäda, dansat zumba och skrivit lite ex-jobb. I morgon ska jag tokskriva. Längtar, längtar, längtar till dess att detta är färdigt!

Zumban i dag kan väl kanske räknas som dagens absoluta höjdpunkt. Galet roligt och svettigt! Mina lår är som två tegelstenar och tillsammans med min kassa dansförmåga kan jag väl inte påstå att jag var hetast i salen precis. Men vad sjutton gör det? Kul hade jag och det är verkligen huvudsaken.

Sammanfattning

Sammanfattning av dagens CorePuls: Smärta! Smärta, smärta, smärta! Mjölksyra innan första knäböjet, skakiga muskler, illamående, matthet. Kroppen var verkligen inte på humör i dag.

Sammanfattning av dagens yoga: Skakigt, ont, stelt och obehagligt i kroppen. Dock härlig instruktörskänsla här av någon märklig anledning så jag tar och fäster uppmärksamheten på det och glömmer bort allt annat.

Oestetisk middag

Jag är kass på att laga mat som ser bra ut på bild. Jag kan slänga ihop en och annan sallad som blir fotogenetisk, men där går nog gränsen. Som tur är smakar min mat dock, nästan alltid, väldigt bra. Tur det! Hade varit riktigt illa om den både var ful och smakade skit liksom. Eller om den var snygg men smakade dåligt. Med andra ord, det känns okej att jag sällan lagar snygg mat. Får skylla på att jag inte är matfåfäng helt enkelt.

I dag slängde jag ihop en av mina favoriter när det gäller snabbmat. Busenkelt, går snabbare än vad det gör att ens ta ut en helfabrikatsvariant ur frysen och dessutom smakar detta så galet gott. Billigt, mättande och näringsrikt också. Kan det liksom bli bättre? (Ja, det skulle väl vara det där med utseendet då...) Låt mig presentera min kära vän bananomeletten.

Bananomelett

1 portion

3 ägg

1 skvätt mjölk

1 banan

Vispa ägg och mjölk. Smula ner bananen. Vispa ihop. Ner med smeten i en stekpanna och grädda på medelvärme. Vänd när smeten stelnat på ovansidan. Klart!

Jag har tokdille på oliver just nu och äter det till det mesta. Eller direkt ut burken också för den delen. Stora kalamataoliver ska det vara. Ingenting annat! Så galet gott!

Dagens tänkvärda

Morgonyoga i mitt hjärta

Tisdag likamed morgonyoga. Vaknade med en galet mörbultad kropp efter gårdagens mer än välbehövliga massage. Kände mig ungefär som femtio år äldre när jag på stela ben tog mig till bussen tidigt i morse. Inte precis det bästa utgångsläget för att yoga, men kanske då det egentligen behövs som bäst.

Hur som, det blev en helt fantastisk klass. Kanske en av mina bästa på väldigt, väldigt länge. Vågar knappast säga det, men är inne i ett riktigt härligt flow när det gäller mitt instruerande just nu. Det är skönt! Lever länge på känslan efter varje pass och längtar konstant efter nästa. Det är så det ska vara!

Dagens morgonyoga bjöd på mycket ben, men även en del mage, balans och en kombination av styrka och stretch. Brukar alltid, alltid se till att vi får med hela kroppen under ett pass och att alla delar får både styrka och mer utsträckande övningar. Sen blir det ju självklart mer fokus på någon eller några delar, men grunden är att hela kroppen ska få vara med och jobba någon gång under passet.

Nu ska jag njuta efter det behagliga lugn som yogan gav mig i dag. Ex-jobb står på schemat resten av dagen. Ska lura mig själv och säga att det är precis det absolut mest intressanta jag kan sysselsätta mig med just nu.

Les Mills CxWorx

Som sagt, CxWorx så här på eftermiddagen. Jag har varit rätt sugen på att testa detta pass ett tag nu och äntligen kändes det som att det var dags. CxWorks är Les Mills nya coreträningspass som innebär 30 minuter coreträning där man använder egna kroppsvikten samt även ett gummiband i vissa övningar. Enkelt sammanfattat - tufft, funktionellt och helt klart min typ av träning. Passet innehåller en del teknik och har man inte tränat mycket funktionell träning innan kan det nog vara lite svårt att förstå vart vissa övningar ska kännas. Men, jag gillar passet. Det brände ordentligt i mage och rumpa. Det enda jag kanske saknade lite skulle möjligtvis ha varit lite mer ländryggsövningar, men annars ett grymt pass. Gick därifrån med lite ny coreinspiration och riktigt trötta magmuskler. Underbart!

Bild

Les Mills själva beskriver CxWorx på följande sätt:

Looking for a short, sharp workout that’ll inspire you to the next level of fitness, while strengthening and toning your body? CXWORX™ is for you!

• Based on cutting-edge scientific research
• Brand new 30-minute format
• Combines the best of personal training with the energy of a group fitness class
• Choreographed routines and chart-topping music that’ll bring you back for more

CXWORX™ really hones in on the torso and sling muscles that connect your upper body to your lower body. It’s ideal for tightening your tummy and butt, while also improving functional strength and assisting in injury prevention.

It’ll help you run faster … play harder … stand stronger!

Miljöombyte och välbehövlig paus

Kände att jag behövde lite miljöombyte och mental uppladdning så i går åkte jag lite norr ut och landade hemma hos mamma i Nyköping. Har sprungit på stan med syster, gått på bio, pratat, myst och bara varit. I dag har jag spenderat hela förmiddagen under en filt i soffan. Läst tidningar, kikat på tv och bara varit. Sådant som jag tyvärr är rätt dålig på när jag är hemma. Laddar mentalt för de sista pluggveckorna innan jul. Välbehövligt med energipåfyllning!

I eftermiddag ska jag testa CxWorks på Hälsomagasonet här i stan. Ska bli galet spännande och perfekt som avbrott efter en lugn förmiddag.

Välbehövlig och skön vilan pågår med andra ord! Njuter!

Endorfinkalas och insjö i bh:n

Dagens corepuls-klass kan sammanfattas med tre ord. Lycka, endorfinskalas och smärta. Mina ben skrek redan efter introt till första låten. Det plockar fram jävlaranammat i mig att jag då vet att det är mycket, mycket kvar som benen ska utstå. Men, så underbart! Blev endorfinknockad utav bara den och fick inta valium för att komma ner i varv till yogaklassen. Efter ett ombyte, mycket välbehövligt sådant då jag hade en mindre insjö i bh:n efter coren, och lite vattenpåfyllnad blev jag dock en ganska lugn och behaglig yogainstruktör. I alla fall på utsidan. Insidan var det endorfinkalas utav bara duga.

Det är coolt vilket förmåga kroppen har att ladda om. Efter min kaotiska jobbdag kan jag villigt erkänna att det tog emot att åka ut till Collegium. Väl där blev jag dock övertaggad när jag mötte glada ansikten som var där för att träna med mig. Jag tror att det var min energi som gick på overdrive som gjorde att jag orkade hålla ihop kroppen under båda klasserna. För helt ärligt har benen varit mer samarbetsvilliga än vad de var i dag.

Nu skulle jag vilja dansa naken, ställa mig på toppen av domkyrkan och skrika att jag älskar livet samt pussa på alla människor jag ser bara för att endorfinkalaset är tusen gånger härligare än vanligt i dag. Dock tror jag att jag nöjer mig mig en dusch, lite tända ljus och ett försök att gå ner i varv så att Mr. Blund kan behaga komma på besök innan det är dags att kliva upp i morgon!

Att hitta rätt

Efter en kaosartad jobbdag där jag klonat mig själv och haft lektioner non stop precis hela dagen är man rätt förstörd mentalt och socialt. Läraryrket är ett fantastiskt yrke, men ibland krävs det så otroligt mycket. Det går liksom inte att gå in och göra en lektion halvhjärtat. Jag måste vara där, leverera och vara fokuserad. För hur ska jag annars kunna räkna med att eleverna är engagerade om jag inte är det själv? Just i dag var en sådan dag då jag verkligen fick vända ut och in på mig själv för att motivera. Det lyckades, men det känns nu efteråt. Rent mentalt alltså.

Precis som läraryrket är instruktörsjobbet likadant. Jag måste vara där, leverera och vara fokuserad. Hur hemskt är det inte med en instruktör som bara kommer dit, river av sitt pass och går hem? När jag instruerar är jag inte där för att träna. Nej, jag är där för att andra tränar. Min uppgift är att motivera, engagera och få deltagarna att kämpa lite extra. Att de ska våga utmana sig själva, flytta gränser - precis som i läraryrket. När jag instruerar är min egen träning obetydlig. Självklart tränar jag och självklart är det viktigt att min teknik är bra, men mitt fokus ska ligga på deltagarna och inte på mig själv. Precis som i klassrummet - fokus på eleverna!

Jag har utvecklasts som instruktör den här hösten. Jag har utvecklats som lärare den här hösten. Det är häftigt att de ligger så nära varandra. Lyfter varandra. Drar varandra. Jag blir en bättre lärare av att vara instruktör. Jag blir en bättre instruktör av att vara lärare. Jag kan plocka bitar från båda ställena och ta med mig in på det andra. Det är häftigt! Det häftigaste av allt är att jag har hittat rätt. Jag är lärare. Jag är instruktör. Jag är det liksom hela vägen rakt igenom. Det är så jag och jag älskar det! Mina älskade jobb, ni ger mig så mycket!

Nu ska fokuset flyttas från eleverna till deltagarna. Två klasser att instruera i kväll och det ska bli underbart. Först ska jag dock vara varva ner för att sedan varva upp. Fullt fokus på deltagarna. Engagera, motivera, inspirera - det är vad jag ska göra i kväll. Det är vad jag gjort under dagen. Jag har hittat hem. Lärare och instruktör, det är jag.