Kittel i halsen

Vilar i dag. Hade färdigpackad gymväska med mig till jobbet, men en lite obehaglig känsla i halsen viskad om att träning vore dumt i dag. Istället åkte jag hem, lagade middag och tog det lugnt. Nu är jag parkerad i soffan.

I går cyklade jag, men eftersom iPaden inte vill ladda upp bilder blev det inget inlägg. Hur som helst cyklade jag samma runda som i lördags, men åt andra hållet. Måste lära mig fler fina rundor på rätt bilfria vägar.

Hur underbart är det förresten inte med sommartid? Morgonpigg som jag är så har jag noll problem att ställa om till sommartid. Njuter istället av ljusa kvällar. Helt fantastiskt!

Världens godaste sallad

Jag är periodare när det gäller mat. Höst och vinter är lika med grytor och soppor, men så fort våren kommer får jag enorma cravings efter sallader av olika slag. Det är gott, enkelt och går snabbt att göra. Dessutom kan man variera det hur mycket som helst.

I går slängde jag  ihop en enkel sallad till lunch. Salladsblad, tomater, gurka, spetspaprika, halloumi, mozarella, avocado, quinoa och parmaskinka. Svårare än så behöver det inte vara!

Gårdagens salladslunch

Att vädret var perfekt i går, och likaså i dag, och att det gick att äta på balkongen gjorde inte saken sämre. Perfekt uppladdning inför cykelturen!

Starka ben och cykelbyxor är Guds gåva till mänskligheten

Detta inlägg skrevs i går, lördag, men min iPad ville inte ladda upp det då!

Vilken fantastisk lördag jag har haft. Storhandlar mat (jag älskar att handla mat), städat och besökt Nellborgs Cykel på förmiddagen. Shoppade en hel del nödvändigheter som behövdes för cykelrundorna, bland annat två par cykelbyxor från Newline.

Efter lunch gav jag mig ut på en runda i det underbara vårvädret. Tolv plusgrader, strålande sol och nästan helt vindstilla. Lyckades klä mig alldeles lagom varmt också. Känns att jag är rookie på detta med cykling. Jag vet verkligen inte hur jag ska klä mig. Vad är för mycket? Vad är för lite? I dag prickade jag in perfekt med klädvalet. 3/4-byxor, benvärmare, underställströja, funktionströja, vindjacka, cykelvantar och överdragsvantar. Precis lagom! Mötte ett helt gäng under rundan som körde i kortbyxor och kortärmat. Det for nog vänta ett tag till för min del.

I dag cyklade jag ensam och i dag var första gången jag kände att jag verkligen visste vart jag hade cykeln. Vi har haft några veckors lära känna-period, men nu känns det toppen. Vågade ligga nere i bocken och bara rulla på i nedförsbackarna och det är första gången jag gjorde det utan att känna mig obekväm.

Cyklade 3 mil och nöjd verkligen hela tiden. Fick rysningar i hela kroppen av frihetskänslan och lyckan över att jag köpte mig en cykel. Detta med cykling känns så rätt för mig. Jag älskar det verkligen! Benen var pigga och starka i dag. De trampade på som bara den. Nå väl, de trampade på som bara den när jag kom över min "startsträcka" som är så fruktansvärt lång. Det är samma sak i löpningen. Jag har lång startsträcka innan jag kommer igång och kommer in i andra andningen. Innan jag kommit över min startsträcka är det tungt så in i bängen, men när jag är över den så är jag uthållig.

Årets första bild i motljus. Underbart cykelväder!

Jag älskar verkligen min cykel.

Så här ser ett par starka ben ut. Dessutom iklädda nya cykelbyxor och nya benvärmare.

Som sagt så köpte jag mina första cykelbyxor i dag och kan bara säga; vilken skillnad. Efter förra veckans cykelhelg var mina ädlare delar mindre glada. Min rumpa är trots allt ganska härdad efter all ridning, men inte ens det hjälpte. Cykelbyxor var alltså lösningen på problemet. Snacka om Guds gåva till mänskligheten. Inte ett skavsår eller öm fläck fick jag i dag. Underbart!

Nu vilar jag benen till i morgon då det blir cykling igen. Känner mig så lycklig!

Äntligen helg

När man jobbat lite för mycket under veckan är det extra skönt att lufta racern en runda på fredagseftermiddagen. Solsken, tolv grader varmt, lätt vind, helg. Kan det bli bättre?

Blev en kort runda på 1,6 mil. Sen kurrade magen för mycket. I morgon har jag lovat mig själv en längre runda. Vädergudarna har lovat fantastiskt väder hela helgen. Underbart!

I kväll ska jag mixtra lite med sadeln. Har inte fått in den helt perfekta sittställningen än. Ska testa ta fram sadeln några millimeter och se om det blir bra. Bara att testa sig fram!

Nöjd

Behöver jag säga att jag är nöjd efter denna helg? Cykling, cykling och åter cykling. En riktig cykelhelg har det varit.

Fredag
Började helgen med ett pass MTB i Vallaskogen. 12 härliga kilometer blev det. Mycket småstigar och lera. Vågade mig på att köra genom en ganska djup och stor lerpöl. Så kul att känna att jag klarar mer och mer för varje gång, även om jag fortfarande är en fegis. Det mesta sitter i huvudet. Jag tänker att jag inte kan och då går det ju självklart inte heller.

Lördag
Jag och sambon gav oss ut på en landsvägsrunda. Min tredje tur med racern och det känns att jag inte är van. Vi har lite "lära känna"-process fortfarande. Cyklade hemifrån - Korpvallarna - Rosenkällavägen - Slaka - Lambohov - hem. Tre mil landade rundan på allt som allt och det var verkligen en härlig runda som jag kommer att cykla många gånger till.

Söndag
I dag blev det MTB igen. Jag och sambon tog oss till Vidingsjö och därifrån skogsvägen ut till Tinnerö. Hittade en superbrant backe i Tinnerö, som jag var för feg att cykla ner för. Ett mål att klara av innan sommaren är slut kanske?! Lite mer självförtroende så ska jag våga mig på den sen. Dagens tur landade på nitton kilometer. Nöjda ben efter helgen!

Jag känner verkligen att detta med cykling är någonting för mig. Det ger sådan frihetskänsla att susa fram på landsvägarna eller trixa på stigarna och känna att man utvecklas mer och mer. Gillar dessutom att träna utomhus och tillsammans med min sambo. Känns som att jag är nykär! Om man nu kan vara det i en träningsform?

Då var det dags att skaka liv i bloggen igen

Efter nästan två år utan blogg kände jag att skrivlusten började krypa fram. Orsaken? Det finns två. För det första, jag älskar att skriva och jag älskar att uttrycka mig. För det andra, jag vill dela med mig av min nyfunna passion - cykling.

Hur kommer då detta sig? Ja, hur långt är ett snöre? Min mamma säger att jag aldrig har varit still, mer än några veckor som nyfödd. När jag gick på mellanstadiet och högstadiet cyklade jag en del. Dels med pappa, som höll på med Vätternrundan och så; dels själv, som en rolig motionsform; men främst som transportmedel fram och tillbaka till stallet, som låg en mil hemifrån. Under mina universitetsår försökte jag mig på landsvägscykling med min MTB ett par gånger, men en tung gammal MTB på landsväg är liksom inte roligt. Tänkte att jag skulle köpa en bättre cykel när jag blev en bättre cyklist, men hey det är svårt att bli en bra cyklist om man har dåliga förutsättningar. Istället blev det bara tråkigt, jobbigt och oinspirerande. Jag hittade in i gruppträningssalen, till löpningen och till instruerandet istället.

Nu är universitetsåren över sedan ett år tillbaka och med ett yrkesliv istället för ett studentliv följer också en stabilare ekonomi. För drygt en månad sedan satt min sambo och pratade lite löst om cykling, och jag kände hur mitt forna intresse och dröm om ett Vätternrunda tog fart igen. Samma dag skickade jag impulsivt iväg en anmälan till Tjejvättern i juni i år och en vecka senare köpte jag, ännu mer impulsivt, min första racer. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Min pärla. Crescent Nano Dam.

I samma veva, eller snarare en vecka senare, köpte min sambo sig en cyklocross. Nu har vi gjort ett par turer tillsammans alla fyra, alltså, jag, min sambo, min racer och hans cyklocross, och det känns så roligt. Det är roligt att ha en hobby ihop, det är roligt att komma ut och träna utomhus och det är roligt att prata om allt som har med cykling att göra.

Förra helgen bestämde jag mig för att jag ville ha en komplement till fröken racer så jag hämtade hem min gamla MTB som stått i mammas källare och samlat damm. Lite nya bromsar, olja på kedjan och lite fix med växlarna senare så har vi varit ute på några rundor i skogarna här omkring Linköping. Jag drömmer om en ny och fräsch MTB, i en storlek som inte är för stor, men det får vänta ett litet tag. Just nu duger gamla "Svenne", som jag döpte honom till när jag fick honom på mellanstadiet. Han är dessutom bra att lära sig "mecka" med eftersom jag inte behöver vara rädd om honom.

Gamla skruttiga "Svenne" får vara med ett litet tag till.

Så ja, cyklingen har fått mig att vilja skriva igen och cyklingen kommer att vara i fokus här på bloggen. I dagsläget är jag varken snabb, stark eller duktig som cyklist, men jag har roligt och ser fram emot att utvecklas och lära mig mer.