Här ekar det tomt. Kroppen min gav varningssignaler om överträning (been there, done that) såga har nu vilat i snart en vecka. På fredag ska jag cykla igen. Lugnt och försiktigt!
- Posted using BlogPress from my iPad
onsdag 30 april 2014
lördag 19 april 2014
Glad påsk
Påskhelg och total cykellycka. Cyklade i går, cyklade i dag och planerar att fortsätta både söndag och måndag i samma spår.
I går gjorde jag hastighetsrekord med 51 km/h. Och då trampade jag inte ens... I dag gjorde jag kortbyxpremiär, eller trekvartsbyxpremiär. Underbart!
- Posted using BlogPress from my iPad
I går gjorde jag hastighetsrekord med 51 km/h. Och då trampade jag inte ens... I dag gjorde jag kortbyxpremiär, eller trekvartsbyxpremiär. Underbart!
- Posted using BlogPress from my iPad
fredag 18 april 2014
Jag (hjärta) Östgötaslätten
Jag älskar Linköping. I augusti är det sju år sedan jag flyttade hit och att flytta härifrån känns ganska otänkbart. Jag älskar verkligen den här staden.
Genom åren har jag lärt mig att hitta mina smultronställen och det finns gott om dem. De första fem åren här var jag billös och kunde mestadels bara utforska de mer centrala delarna. Sen blev jag med sambo, och således även med bil, och då började jag hitta andra fina ställen en liten bit utanför stan. Nu när jag blivit med racer har jag hittat ännu mer finställen. Små snirkliga vägar med underbar natur. Detta är en av sakerna jag verkligen älskar med cykling - att se alla fina vägar som finns runt omkring mig. Min cykel är ett underbart träningsredskap och transportmedel.
Denna långfredagsmorgon har jag ägnat åt att googla fina landsvägsrundor här omkring. Jag känner att mina tremilsrundor börjar bli korta och jag vill komma längre, se mer nu.
Har bläddrat igenom Dessis kategori "Landsväg" nu på morgonkvisten och med hennes fina bilder på mitt älskade Linköping med omnejd går det inte annat än att bli förbannat cykelsugen. I sommar har jag sju veckor lång semester och då ska jag passa på att utforska Östgötaslätten ordentligt. Men, jag börjar redan nu så klart!
Genom åren har jag lärt mig att hitta mina smultronställen och det finns gott om dem. De första fem åren här var jag billös och kunde mestadels bara utforska de mer centrala delarna. Sen blev jag med sambo, och således även med bil, och då började jag hitta andra fina ställen en liten bit utanför stan. Nu när jag blivit med racer har jag hittat ännu mer finställen. Små snirkliga vägar med underbar natur. Detta är en av sakerna jag verkligen älskar med cykling - att se alla fina vägar som finns runt omkring mig. Min cykel är ett underbart träningsredskap och transportmedel.
Denna långfredagsmorgon har jag ägnat åt att googla fina landsvägsrundor här omkring. Jag känner att mina tremilsrundor börjar bli korta och jag vill komma längre, se mer nu.
Har bläddrat igenom Dessis kategori "Landsväg" nu på morgonkvisten och med hennes fina bilder på mitt älskade Linköping med omnejd går det inte annat än att bli förbannat cykelsugen. I sommar har jag sju veckor lång semester och då ska jag passa på att utforska Östgötaslätten ordentligt. Men, jag börjar redan nu så klart!
 |
| Fantastiska Östgötaslätten. Bild: VisitLinkoping |
torsdag 17 april 2014
Hela känslohavet stormar
I går kväll cyklade Oskar och jag en tremilsrunda. Det var minst sagt hela känslohavet stormar. Vi började med att cykla ut mot Sturefors. Självklart var det tungt som bara den, men det är det ju alltid den första milen för mig. Lång startsträcka liksom.
I Sturefors cyklade vi upp för Stureforsbacken och väl uppe hade jag kommit igång. Sen fortsatte vi bort mot Kolbyttermon och försökte ligga lite på rulle. Att cykla först är no problem för mig, att cykla parallellt går fint, men att ligga nära bakom tycker jag är skitläskigt. Vad sjutton händer om han där framme cyklar omkull och jag inte hinner svänga undan liksom. Blir frustrerad på mig själv att det ska kännas så obehagligt, men samtidigt vet jag att det är träning som behövs. Jag var rädd för nedförsbackarna första vändorna på racern också bara för att jag inte tycket att jag hade koll. Att forcera rädslan är det sämsta man kan göra. Ut med den bara och träna lugnt och försiktigt. Jag vet att jag nog skulle behöva träna mycket på detta. Vill ju kunna cykla klunga snart. Bara våga, vara våga, vara våga!
Hur som helst, det kändes bättre mot slutet. Vid Kolbyttermon tog vi höger på Rosenkällavägen mot Linköping. Oskar cyklar ifrån mig på platten, jag cyklar ifrån honom i backarna. Vi är väldigt olika, men det är roligt eftersom man får lite utmaning. Kände mig som starkast i stan i backarna, men som världens ynkligaste snigel när det var platt. Träna, träna, träna!
Tre mil börjar kännas kort nu. Visst, jag blir trött av spurter och så, men jag behöver längre pass där jag bara ligger och kör på. Tjejvättern närmar sig och jag vill i alla fall ha cyklat några sex till åtta mil långa pass innan dess.
Vi har bestämt oss för en påskhelg hemma, vilket känns väldigt väldigt skönt. Ett av målen blir att hitta runt Rängen, vilket sägs vara en väldigt fin runda.
I Sturefors cyklade vi upp för Stureforsbacken och väl uppe hade jag kommit igång. Sen fortsatte vi bort mot Kolbyttermon och försökte ligga lite på rulle. Att cykla först är no problem för mig, att cykla parallellt går fint, men att ligga nära bakom tycker jag är skitläskigt. Vad sjutton händer om han där framme cyklar omkull och jag inte hinner svänga undan liksom. Blir frustrerad på mig själv att det ska kännas så obehagligt, men samtidigt vet jag att det är träning som behövs. Jag var rädd för nedförsbackarna första vändorna på racern också bara för att jag inte tycket att jag hade koll. Att forcera rädslan är det sämsta man kan göra. Ut med den bara och träna lugnt och försiktigt. Jag vet att jag nog skulle behöva träna mycket på detta. Vill ju kunna cykla klunga snart. Bara våga, vara våga, vara våga!
Hur som helst, det kändes bättre mot slutet. Vid Kolbyttermon tog vi höger på Rosenkällavägen mot Linköping. Oskar cyklar ifrån mig på platten, jag cyklar ifrån honom i backarna. Vi är väldigt olika, men det är roligt eftersom man får lite utmaning. Kände mig som starkast i stan i backarna, men som världens ynkligaste snigel när det var platt. Träna, träna, träna!
Tre mil börjar kännas kort nu. Visst, jag blir trött av spurter och så, men jag behöver längre pass där jag bara ligger och kör på. Tjejvättern närmar sig och jag vill i alla fall ha cyklat några sex till åtta mil långa pass innan dess.
Vi har bestämt oss för en påskhelg hemma, vilket känns väldigt väldigt skönt. Ett av målen blir att hitta runt Rängen, vilket sägs vara en väldigt fin runda.
tisdag 15 april 2014
Helgens MTB
I helgen blåste det storm här i Linköping och då var jag för feg för att ta mig ut på racern. Istället fick det bli två pass MTB. Ett: skogen tar mycket vind så det är mer lättcyklat inne bland träden. Två: MTB:n är mycket stadigare än racern. Lugn och fin transportcykling till skogen med andra ord.
I lördags körde jag ensam. Cyklade till Vallaskogen och körde runt helg oplanerat. Veckans regn gjorde att det var rätt lerigt och jag måste erkänna att jag gillar känslan av att cykla i lera. Det känns liksom härligt i cykeln på något vis. Var inte speciellt avancerad, utan cyklade mest på kul. Precis som vanligt alltså!
I söndags cyklade Oskar och jag till Vidingsjö och körde på Mera Leras MTB-bana. Andra gången jag var där och jag gillar det skarpt. Förra gången körde jag bara ett varv på den blå nybörjarbanan, mest för att känna hur det kändes och såg ut. Nu körde jag fem varv på blå banan. Första varvet gick så där, men sedan släppte det. Sista varven klarade jag helt utan fotisättningar bortsett från två lite knixiga stenar. Där fegade jag ur och satte ner ena foten.
Två lärdomar från helgen att komma ihåg:
1. Titta dit du vill komma
Upp med blicken och titta dit du vill komma. Lite samma problem som jag har i ridningen när det är hoppning. Jag tittar gärna på hindret, det blir inte så bra. Titta upp och förbi hindret. Titta dessutom inte där du inte vill hamna. Vid första spången tittade jag ner i kärret bredvid spången, vilket höll på att resultera i en liten olycka...
Så, där du tittar, där hamnar du.
2. Farten är din vän
Ibland är det lätt att fega och bromsa. Eftersom min gamla cykel saknar dämpning i framgaffeln fegar jag framför allt när det kommer stenar eftersom jag varit rädd att det ska smälla så mycket i armarna när jag cyklar över dem. Problemet är att det är svårt att ta sig fram, förbi och över hinder när man har knappt styrfart. I söndags vågade jag cykla på mycket mer än jag gjort tidigare och fick mycket bättre flyt i hela cyklingen. Med fart är det lättare att hålla balansen, lättare att ta sig fram och det blir faktiskt mindre stötigt. Så, våga låta bli att bromsa ibland!
Nu har jag haft två cykelfria dagar då jag varit hos min finfina syster i Jönköping. I morgon är det dags att komma ut och trampa lite igen.
I lördags körde jag ensam. Cyklade till Vallaskogen och körde runt helg oplanerat. Veckans regn gjorde att det var rätt lerigt och jag måste erkänna att jag gillar känslan av att cykla i lera. Det känns liksom härligt i cykeln på något vis. Var inte speciellt avancerad, utan cyklade mest på kul. Precis som vanligt alltså!
I söndags cyklade Oskar och jag till Vidingsjö och körde på Mera Leras MTB-bana. Andra gången jag var där och jag gillar det skarpt. Förra gången körde jag bara ett varv på den blå nybörjarbanan, mest för att känna hur det kändes och såg ut. Nu körde jag fem varv på blå banan. Första varvet gick så där, men sedan släppte det. Sista varven klarade jag helt utan fotisättningar bortsett från två lite knixiga stenar. Där fegade jag ur och satte ner ena foten.
Två lärdomar från helgen att komma ihåg:
1. Titta dit du vill komma
Upp med blicken och titta dit du vill komma. Lite samma problem som jag har i ridningen när det är hoppning. Jag tittar gärna på hindret, det blir inte så bra. Titta upp och förbi hindret. Titta dessutom inte där du inte vill hamna. Vid första spången tittade jag ner i kärret bredvid spången, vilket höll på att resultera i en liten olycka...
Så, där du tittar, där hamnar du.
2. Farten är din vän
Ibland är det lätt att fega och bromsa. Eftersom min gamla cykel saknar dämpning i framgaffeln fegar jag framför allt när det kommer stenar eftersom jag varit rädd att det ska smälla så mycket i armarna när jag cyklar över dem. Problemet är att det är svårt att ta sig fram, förbi och över hinder när man har knappt styrfart. I söndags vågade jag cykla på mycket mer än jag gjort tidigare och fick mycket bättre flyt i hela cyklingen. Med fart är det lättare att hålla balansen, lättare att ta sig fram och det blir faktiskt mindre stötigt. Så, våga låta bli att bromsa ibland!
Nu har jag haft två cykelfria dagar då jag varit hos min finfina syster i Jönköping. I morgon är det dags att komma ut och trampa lite igen.
måndag 14 april 2014
Drömmar ska förverkligas
Sitter på en buss till Jönköping och blickar ut över Vättern. Bestämmer mig på riktigt. I juni nästa år ska jag cykla runt den här sjön.
Drömmar ska förverkligas!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Drömmar ska förverkligas!
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 13 april 2014
IK NocOut.se
Jag har anmält mig till en cykelklubb. Eller snarare, jag har anmält mig till en cykel-, triathlon-, löpning-, simning- och några andra mindre sporter-klubb. Jag har anmält mig till en träningsklubb helt enkelt. Jag har anmält mig till IK NocOut.se.
Har känt ett bra tag att jag vill cykla lite med en klubb ibland. Absolut inte varje gång och kanske inte varje vecka heller, men ibland. Nu har jag ju aldrig cyklat klunga och jag är varken stark, snabb eller duktig som cyklist. Men hey, inte sjutton kan jag bli om jag inte utmanar mig själv heller. Även om det är läskigt tror jag att det kan vara nyttigt att cykla med duktigare cyklister ibland också. Jag borde liksom utvecklas fortare då.
NocOut är en klubb jag har hört mycket gott om. Det är inte en renodlad cykelklubb, utan de arrangerar en rad olika träningspass och så för sina medlemmar. Min tanke är att det kanske går att springa lite med dem också, framförallt under vinterhalvåret då racern får gå i ide. Längdskidor och simning är dock inte mina sporter alls. Men å andra sidan har jag sagt så om cykling också, och se hur det gick!
För mig har träningen så otroligt många viktiga bitar; jag vill må bra, har roligt, utvecklas, utmanas, få en vältränad kropp, bli stark, bli uthållig, träffa nya människor och verkligen känna att jag lever. Till säsongen 2015 har jag dessutom några lite större träningsmål uttänkta och jag ska banne mig genomföra dem då. Jag har ju velat så länge.
Här nedan är några klipp från YouTube som jag hittat från olika NocOut-aktiviteter.
Pepp, pepp!
Har känt ett bra tag att jag vill cykla lite med en klubb ibland. Absolut inte varje gång och kanske inte varje vecka heller, men ibland. Nu har jag ju aldrig cyklat klunga och jag är varken stark, snabb eller duktig som cyklist. Men hey, inte sjutton kan jag bli om jag inte utmanar mig själv heller. Även om det är läskigt tror jag att det kan vara nyttigt att cykla med duktigare cyklister ibland också. Jag borde liksom utvecklas fortare då.
NocOut är en klubb jag har hört mycket gott om. Det är inte en renodlad cykelklubb, utan de arrangerar en rad olika träningspass och så för sina medlemmar. Min tanke är att det kanske går att springa lite med dem också, framförallt under vinterhalvåret då racern får gå i ide. Längdskidor och simning är dock inte mina sporter alls. Men å andra sidan har jag sagt så om cykling också, och se hur det gick!
 |
| Medlemsansökan bekräftad! |
För mig har träningen så otroligt många viktiga bitar; jag vill må bra, har roligt, utvecklas, utmanas, få en vältränad kropp, bli stark, bli uthållig, träffa nya människor och verkligen känna att jag lever. Till säsongen 2015 har jag dessutom några lite större träningsmål uttänkta och jag ska banne mig genomföra dem då. Jag har ju velat så länge.
Här nedan är några klipp från YouTube som jag hittat från olika NocOut-aktiviteter.
Pepp, pepp!
fredag 11 april 2014
Påskloooooooov
Äntligen, äntligen, äntligen. Det efterlängtade och extremt välbehövliga påsklovet är här. Så fruktansvärt trött som jag varit den senaste veckan har verkligen skvallrat om att lovet inte kommer olägligt. Jag behöver en jobbpaus just nu!
Kom hem och la mig i sängen efter jobbet. Så galet trött i huvudet. Tog mig samman efter ett tag och hoppade i löparkläder och -skor. Har inte sprungit på många veckor så kände att det var dags. 4 kilometer senare var jag både piggare och gladare. Träning gör alltid gott!
I morgon ska jag rasta Snövit. Saknar min racer!
Kom hem och la mig i sängen efter jobbet. Så galet trött i huvudet. Tog mig samman efter ett tag och hoppade i löparkläder och -skor. Har inte sprungit på många veckor så kände att det var dags. 4 kilometer senare var jag både piggare och gladare. Träning gör alltid gott!
I morgon ska jag rasta Snövit. Saknar min racer!
torsdag 10 april 2014
Gårdagens andningshål
Onsdagar är lika med ridlektion. För lite mer än ett år sedan tog jag upp ridningen igen efter drygt sex års uppehåll. Det var verkligen ett av mina bästa beslut någonsin. Stallet är mitt andningshål och jag njuter av hästlukt, skit under naglarna och ruffsigt hår.
I går var det hästbyte. Vi byter hästar var fjärde gång - två gånger dressyr, en gång markarbete och därefter en gång hoppning och sedan hästbyte och så börjar det om. Jag har de senaste två omgångarna ridit en D-ponny som är outbildad och det har varit riktigt roligt. Jag gillar utbildningshästar och tycker att det är en rolig utmaning. I går hade jag dock önskat att få rida en mer utbildad häst för att verkligen kunna fokusera på min egen ridning dessa fyra lektioner. Fick en liten C-ponny som heter Yessimine Light, men kallas Yessi. Har inte ridit henne innan, men hon var riktigt, riktigt trevlig. Stadig och fin i formen och, efter att ha testat mig lite, riktigt arbetsvillig.
I går stod det dressyr på schemat och vi jobbade med framdelsvändningar och en del sidförande rörelser. En riktigt, riktigt bra lektion och jag kom hem med ett leende på läpparna - precis som alla andra onsdagar! Mina onsdagkvällar i stallet är verkligen helig tid. I love them!
Tack mamma och pappa för att jag fick bli så kort som jag blev. Underbart att ha förmånen att kunna rida ponny även som vuxen!
I går var det hästbyte. Vi byter hästar var fjärde gång - två gånger dressyr, en gång markarbete och därefter en gång hoppning och sedan hästbyte och så börjar det om. Jag har de senaste två omgångarna ridit en D-ponny som är outbildad och det har varit riktigt roligt. Jag gillar utbildningshästar och tycker att det är en rolig utmaning. I går hade jag dock önskat att få rida en mer utbildad häst för att verkligen kunna fokusera på min egen ridning dessa fyra lektioner. Fick en liten C-ponny som heter Yessimine Light, men kallas Yessi. Har inte ridit henne innan, men hon var riktigt, riktigt trevlig. Stadig och fin i formen och, efter att ha testat mig lite, riktigt arbetsvillig.
I går stod det dressyr på schemat och vi jobbade med framdelsvändningar och en del sidförande rörelser. En riktigt, riktigt bra lektion och jag kom hem med ett leende på läpparna - precis som alla andra onsdagar! Mina onsdagkvällar i stallet är verkligen helig tid. I love them!
 |
| Lilla ponnyplutten. Bild: Heda Ridklubb |
Tack mamma och pappa för att jag fick bli så kort som jag blev. Underbart att ha förmånen att kunna rida ponny även som vuxen!
tisdag 8 april 2014
MTB-lördag
I lördags tog jag med mig min gamla MTB och cyklade till Vidingsjöskogen där MTB-klubben Mera Lera har MTB-spår. Nybörjare som jag är valde jag den blåa banan som skulle vara en nybörjarbana. Verkligen en perfekt bana att börja med när man är ovan som jag. Fick sätta ner fötterna några gånger, men överlag gick det bra. Får jag försöka göra gånger till tror jag att jag tar mig runt utan fotisättningar.
Varvet är kort och jag tänker att det kommer att bli perfekt att köra intervaller där sen när jag får upp farten lite. Ett varv - vila - ett varv till osv.
Känns kul att det finns svårare banor också som det går att köra när jag blivit duktigare. Tror dock att jag behöver en ny cykel då. Odämpad framgaffel är aj, aj i underarmarna när det blir stenigt.
Efter Vidingsjö cyklade jag in till Tinnerö, körde lite där och fortsatte sedan till Vallaskogen för lite backar, lera och så. Var ute i lite mer än två timmar, helt underbart! Note to self: ta med någonting att äta nästa gång! Man blir hungrig av cykling!
Varvet är kort och jag tänker att det kommer att bli perfekt att köra intervaller där sen när jag får upp farten lite. Ett varv - vila - ett varv till osv.
 |
| Banstart |
 |
| Lättåkt bana |
 |
| Älskar skogscykling |
Känns kul att det finns svårare banor också som det går att köra när jag blivit duktigare. Tror dock att jag behöver en ny cykel då. Odämpad framgaffel är aj, aj i underarmarna när det blir stenigt.
Efter Vidingsjö cyklade jag in till Tinnerö, körde lite där och fortsatte sedan till Vallaskogen för lite backar, lera och så. Var ute i lite mer än två timmar, helt underbart! Note to self: ta med någonting att äta nästa gång! Man blir hungrig av cykling!
måndag 7 april 2014
Konstateranden en måndagkväll
7 april i dag och exakt 2 månader till dess att jag cyklar mitt livs första cykelmotionslopp - Tjejvättern. 61 dagar kvar att förbereda sig. Jag längtar!
7 april betyder också exakt 3 månader till dess att vi landar i New York för att njuta av en lyxig semester.
Love my life!
- Posted using BlogPress from my iPad
7 april betyder också exakt 3 månader till dess att vi landar i New York för att njuta av en lyxig semester.
Love my life!
- Posted using BlogPress from my iPad
Gym och vila
Så obeskrivligt trött i dag. Mentalt alltså. Kroppen är det inte något fel på. Ville bara cykla efter jobbet, men tog mig i kragen och gick till gymmet för lite ben, mage, rygg och axlar eftersom det var på tok för länge sedan jag var där sist.
Nu ligger jag nyduschad i sängen och läser tidningen "Cykla" som jag fick för någon vecka sedan, men som jag inte hunnit läsa.
I morgon, kroppen, ska du få komma ut på lite landsväg igen!
- Posted using BlogPress from my iPad
Nu ligger jag nyduschad i sängen och läser tidningen "Cykla" som jag fick för någon vecka sedan, men som jag inte hunnit läsa.
I morgon, kroppen, ska du få komma ut på lite landsväg igen!
- Posted using BlogPress from my iPad
Mek-kurs för tjejer
Jag är med i Facebookgrupperna "Cyklande tjejer" och "Cyklande tjejer i Linköping". Superbra grupper med massor av pepp, inspiration och hjälp.
I går såg jag att gruppen berättade om en mek-kurs för tjejer på Cykelspecialisten i Linköping den 26 april. Jag slängde iväg en anmälan på en gång. En sådan kurs är precis vad jag behöver. Ska bli jätteintressant!
I går såg jag att gruppen berättade om en mek-kurs för tjejer på Cykelspecialisten i Linköping den 26 april. Jag slängde iväg en anmälan på en gång. En sådan kurs är precis vad jag behöver. Ska bli jätteintressant!
I väskan min
Sadelväskan är cyklistens bästa vän. Märks inte, stör inte och är väldigt praktisk. I min förvarar jag sådant som kan behövas under en tur om olyckan skulle vara framme; en extra slang, däckavdragare, kedjebrytare och multitool samt gummihandskar. Dock är det ju inte bara cykeln som kan råka illa ut under en cykelrunda. Även jag kan behöva plåstras om utifall olyckan skulle vara framme. Av den anledningen gick jag till Apoteket i fredags och plockade ihop ett litet First Aid-kitt. Sårtvätt, kompresser, kompresstejp och "steri-strip" blev det. En pincett ska jag lägga ner i väskan också.
Jag har endast en liten väska på 0,5 l till min racer. Är förvånad hur mycket den faktiskt rymmer.
I dagsläget ligger följande i sadelväskan:
Sterila kompresser:
Tejp för att få kompresserna att sitta:
Steri-Strip
Sårtvättare
Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda dessa grejer, men man vet aldrig. En olycka händer lätt.
Utöver det är mobilen självklart alltid med, bra hjälm sitter på huvudet och cykeln ses över innan varje runda. Cyklar jag ensam försöker jag tala om vilken väg jag kommer att cykla. Jag ska köpa ett "road id"-armband också med mitt namn, personnummer och ICE-telefonnummer.
Jag har endast en liten väska på 0,5 l till min racer. Är förvånad hur mycket den faktiskt rymmer.
I dagsläget ligger följande i sadelväskan:
Sterila kompresser:
Tejp för att få kompresserna att sitta:
Steri-Strip
Sårtvättare
Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda dessa grejer, men man vet aldrig. En olycka händer lätt.
Utöver det är mobilen självklart alltid med, bra hjälm sitter på huvudet och cykeln ses över innan varje runda. Cyklar jag ensam försöker jag tala om vilken väg jag kommer att cykla. Jag ska köpa ett "road id"-armband också med mitt namn, personnummer och ICE-telefonnummer.
söndag 6 april 2014
Dumma hals
Oskar är ute och cyklar och jag är hemma. Frusen och lite ont i halsen. För att inte bli allt för bitter umgås jag med min bästa vän i köket istället. Bakar valnötsbröd och surdegsbröd. Glutenfritt och gott!
- Posted using BlogPress from my iPad
- Posted using BlogPress from my iPad
fredag 4 april 2014
Nu är det helg
Har gjort fredagens cykelrunda så nu kan det verkligen ses som helg. Cyklade en ny runda i dag; körde till Korpvallarna, fortsatte till Kolbyttermon där jag tog av mot Sturefors. Fortsatte till Sturefors och därifrån hem. 3 mil totalt blev det.
Fram till Kolbyttermon var det så tungt att jag bara ville slänga cykeln i diket och gå hem. Formulerade en Blicketannons om cykel till salu i tanken och var nära att vända flera gånger. Men så kom jag då över tröskeln och in i andra andningen. Då blir jag som en maskin och bara trampar på. Kändes som att jag kunde fortsätta i all evighet.
Cyklade i ett lugnt och behagligt tempo på drygt 23 km/h. På två kilometer var jag uppe på 29 km/h i snitt, men i övrigt låg jag på ungefär 23 hela rundan bortsett från första och sista biten då jag cyklar genom bostadsområden.
Känner att jag litar mer och mer på min cykel. Vågar släppa på helt även i långa nedförsbackar nu och ligger inte längre och bromsar. Sakta, men säkert, börjar jag njuta av den fart min cykel faktiskt är gjord för att klara av.
I morgon tänkte jag ta ut min MTB och cykla till en MTB-bana som MTB-klubben Mera Lera har. Såg starten på banorna i dag när jag cyklade så nu hittar jag dit.
Fram till Kolbyttermon var det så tungt att jag bara ville slänga cykeln i diket och gå hem. Formulerade en Blicketannons om cykel till salu i tanken och var nära att vända flera gånger. Men så kom jag då över tröskeln och in i andra andningen. Då blir jag som en maskin och bara trampar på. Kändes som att jag kunde fortsätta i all evighet.
Cyklade i ett lugnt och behagligt tempo på drygt 23 km/h. På två kilometer var jag uppe på 29 km/h i snitt, men i övrigt låg jag på ungefär 23 hela rundan bortsett från första och sista biten då jag cyklar genom bostadsområden.
Känner att jag litar mer och mer på min cykel. Vågar släppa på helt även i långa nedförsbackar nu och ligger inte längre och bromsar. Sakta, men säkert, börjar jag njuta av den fart min cykel faktiskt är gjord för att klara av.
I morgon tänkte jag ta ut min MTB och cykla till en MTB-bana som MTB-klubben Mera Lera har. Såg starten på banorna i dag när jag cyklade så nu hittar jag dit.
Cykla med cykelklubb
Någonting jag tänker mer och mer på är detta med att cykla med en cykelklubb. Är ju så ny på detta och tankar om krascher, att jag ska vara sämst och liknande dyker upp i huvudet hela tiden, samtidigt som det verkar så roligt att cykla med en hel grupp. I dagsläget cyklar jag bara med min sambo eller ensam, och det är jätteroligt, men det skulle vara kul att testa en cykelgrupp också. Varför är man så fånig och tänker att man ska orka minst, förstöra för gruppen eller göra fel? Jag som aldrig någonsin tänker sådana tankar annars liksom.
Läser på om detta med att cykla i klunga, ligga på rulle och liknande. Det verkar så roligt! Det känns lite som att det skulle kunna ta cyklingen till en helt annan nivå. Jag vill ju att cyklingen ska vara roligt, bra träning och gärna socialt.
I Linköping verkar det finns två olika cykelgrupper som regelbundet cyklar tillsammans - CK Hymer och NocOut. Såg på Facebook att NocOut ska ha nybörjarträning för att man ska lära sig att cykla i klunga, ta kurvor rätt och ligga på rulle. Tyvärr är det på onsdag och jag har ju ridning på onsdagar. Håller tummarna för att det ska bli fler gånger nu i vår. Båda cykelklubbarna verkar dessutom ha regelbundna träningar tillsammans - distanspass, intervaller och teknikträning. Verkar så roligt!
Jag tror allt att jag ska samla mod en liten stund till och sedan är det nog dags att kontakta en cykelklubb. Alla är ju barn i början och jag är ju inte sämre än att jag kan lära mig.
Läser på om detta med att cykla i klunga, ligga på rulle och liknande. Det verkar så roligt! Det känns lite som att det skulle kunna ta cyklingen till en helt annan nivå. Jag vill ju att cyklingen ska vara roligt, bra träning och gärna socialt.
I Linköping verkar det finns två olika cykelgrupper som regelbundet cyklar tillsammans - CK Hymer och NocOut. Såg på Facebook att NocOut ska ha nybörjarträning för att man ska lära sig att cykla i klunga, ta kurvor rätt och ligga på rulle. Tyvärr är det på onsdag och jag har ju ridning på onsdagar. Håller tummarna för att det ska bli fler gånger nu i vår. Båda cykelklubbarna verkar dessutom ha regelbundna träningar tillsammans - distanspass, intervaller och teknikträning. Verkar så roligt!
 |
| Cykla i grupp - något jag vill våga göra! |
onsdag 2 april 2014
Drömmer om en ny MTB
Jag ska, jag ska inte, jag ska, jag ska inte... Ungefär så känns det i mitt huvud. Jag vill verkligen ha en ny MTB. Jag drömmer om dämpad framgaffel, skivbromsar och lagom storlek. Jag drömmer om väl fungerande växlar, fart och fläkt. Konstant dealand med mig själv alltså. Ska jag eller ska jag inte köpa en till cykel denna säsong? Kan jag inte lika gärna cykla på min gamla Merida från 2001? Ja, nej, ja, nej! Gaaaah! Kan inte bestämma mig. En sak är dock säker, drömma, titta och planera kan man alltid.
Jag tänker mig en cykel med skivbromsar, dämpad framgaffel och okej växlar. Jag behöver inte ha det värsta. Jag är nybörjare och en nybörjarcykel räcker till mig. Jag är en glad motionär som kanske vill köra något motionslopp. Jag ska inte tävla. Jag ska inte bli bäst och jag har inte lust att lägga lika mycket pengar som jag gjorde på min racer.
I dagsläget kikar jag på dessa cyklar:
Jag tänker mig en cykel med skivbromsar, dämpad framgaffel och okej växlar. Jag behöver inte ha det värsta. Jag är nybörjare och en nybörjarcykel räcker till mig. Jag är en glad motionär som kanske vill köra något motionslopp. Jag ska inte tävla. Jag ska inte bli bäst och jag har inte lust att lägga lika mycket pengar som jag gjorde på min racer.
I dagsläget kikar jag på dessa cyklar:
 |
| Merida Juliet Woodland 26". Gruppsett: Acera. Pris: 3799:- Bild: XXL |
 |
| Merida Juliet Striker 26". Gruppsett: Alivio. Pris: 4499:- Bild: XXL |
 |
| Crescent MTB SPORT Feima 26". Gruppsett: Acera. Pris: 4495:- Bild: Crescent |
Drömma kan man alltid göra!
MTB-lek i går
I går cyklade jag och Oskar till Vallaskogen och körde lite MTB. Nästan två veckor sedan jag var ute med MTB:n och det märks på en gång på fegheten. Mycket fegare i går än sist jag körde. Men, jag vill så gärna lära mig och bli bättre och bättre på att köra i skogen.
En timme körde vi i alla fall i går. Mest lite bredare skogsstigar och så över stenar, i lera och i backar. Jag gav mig på ett första försök att ta mig upp för backen i Vallamassivet. Den är verkligen superbarnt och lång. Kom halvvägs i går! Problemet är att jag inte kan växla ner till lilla klingan fram utan att växlarna hänger sig. Ja, jag vet att min MTB är värdelös. Hade behövt de lättaste växlarna i går för att ta mig hela vägen upp. Bara att kämpa på (eller köpa ny cykel. Haha!) så kommer det nog att gå snart.
Är så pepp på allt vad cykling heter just nu. Vill bara ut och köra. Att ta mig in på gymmet nu när vårvädret är här känns nästan omöjligt. Vill ju bara vara ute när man varit inne hela dagen på jobbet. En dag i veckan behöver jag dock se till att få till lite styrketräning. Skärpning till nästa vecka!
En timme körde vi i alla fall i går. Mest lite bredare skogsstigar och så över stenar, i lera och i backar. Jag gav mig på ett första försök att ta mig upp för backen i Vallamassivet. Den är verkligen superbarnt och lång. Kom halvvägs i går! Problemet är att jag inte kan växla ner till lilla klingan fram utan att växlarna hänger sig. Ja, jag vet att min MTB är värdelös. Hade behövt de lättaste växlarna i går för att ta mig hela vägen upp. Bara att kämpa på (eller köpa ny cykel. Haha!) så kommer det nog att gå snart.
Är så pepp på allt vad cykling heter just nu. Vill bara ut och köra. Att ta mig in på gymmet nu när vårvädret är här känns nästan omöjligt. Vill ju bara vara ute när man varit inne hela dagen på jobbet. En dag i veckan behöver jag dock se till att få till lite styrketräning. Skärpning till nästa vecka!
tisdag 1 april 2014
Helgens shopping
I lördags var jag förbi Nellborgs Cykel och shoppade lite. Klämde även lite på MTB:er. Är så fruktansvärt sugen på en ny MTB också, men förnuftet säger att det får vänta ett tag.
Även om det inte blev någon ny MTB i lördags så fick jag med mig lite annat hem. Sådant som jag faktiskt behövde. Cykelkläder med andra ord.
Köpte två par cykelbyxor från Newline. Ett par korta och ett par i 3/4-längd. Som jag skrev tidigare så är det verkligen skillnad att cykla med cykelbyxor. Visst, jag förstod att det skulle vara lite skillnad, men inte så här mycket. Verkligen enorm skillnad! Lite mer information om byxorna kommer när jag har hunnit cykla in dem lite mer.
Blev även ett par benvärmare och armvärmare från Grip Grab. Perfekt nu när det fortfarande är kyligt ute. Jättesköna och bra passform!
Avslutnignsvis ett par cykelvantar. Hittade bara ett par som passade mina händer. De har inte riktigt dämpningen där jag vill, men de kostade bara 99 kronor och får duga undertiden som jakten går vidare på de perfekta cykelvantarna.
Nu är cykelgarderoben ganska komplett för tillfället. Det är klart att man alltid vill ha mer, men just nu har jag ett bra utbud av basutrustning.
Även om det inte blev någon ny MTB i lördags så fick jag med mig lite annat hem. Sådant som jag faktiskt behövde. Cykelkläder med andra ord.
 |
| Cykelshopping i lördags |
Köpte två par cykelbyxor från Newline. Ett par korta och ett par i 3/4-längd. Som jag skrev tidigare så är det verkligen skillnad att cykla med cykelbyxor. Visst, jag förstod att det skulle vara lite skillnad, men inte så här mycket. Verkligen enorm skillnad! Lite mer information om byxorna kommer när jag har hunnit cykla in dem lite mer.
Blev även ett par benvärmare och armvärmare från Grip Grab. Perfekt nu när det fortfarande är kyligt ute. Jättesköna och bra passform!
Avslutnignsvis ett par cykelvantar. Hittade bara ett par som passade mina händer. De har inte riktigt dämpningen där jag vill, men de kostade bara 99 kronor och får duga undertiden som jakten går vidare på de perfekta cykelvantarna.
Nu är cykelgarderoben ganska komplett för tillfället. Det är klart att man alltid vill ha mer, men just nu har jag ett bra utbud av basutrustning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)