Lycka och saknad

Dagarna går i en väldig fart och jag har en enorm känslomässig katastrof i kroppen. Känslorna åker berg- och dalbana och jag kan i princip gråta och skratta på exakt samma gång. Har fått vakna tre morgnar i rad bredvid min kärlek vilket är fantastiskt. Att man kan känna så som jag känner just nu är helt otroligt. Tankarna på framtiden gör mig varm i kroppen och jag känner en enorm lycka samt ett gigantiskt lugn med honom vid min sida.

På samma gång krockar dessa lyckokänslor enormt med en galet stor saknad efter min underbara och fantastiska lillasyster som numera är bosatt i Californien. Jag saknar henne så att det känns som att jag stundtals ska gå sönder. Jag saknar att kunna ringa korta och helt onödiga samtal när jag känner att det är någonting onödigt jag absolut måste berätta, jag saknar att ha systermyshelger, jag saknar våra galna upptåg. Jag saknar hela henne! Det är fruktansvärt jobbigt att sakna, men samtidigt en otrolig gåva då det innebär att man har människor som man älskar högt i sitt liv. Jag är så fruktansvärt stolt över min lilla fis som har åkt iväg på sin stora dröm. Jag vill att hon ska göra allt hon drömmer om här i livet, precis som att jag gör precis det jag drömmer om i livet, och jag vill att hon ska vara lycklig. För hur mycket jag än saknar henne är jag så glad att hon är där hon är nu och jag vill att hon ska vara kvar där. Känslokrock igen då jag för allt i livet inte vill ha hem henne ännu samtidigt som jag bara skulle vilja krama lite på henne just precis nu.

Systeryster, du vet om att vi måste planera in ett Skype-samtal där vi kan sjunga in sommaren tillsammans va?!