Trött, Kent och systersaknad

Att lägga ett benpass på en fredag när man tränat massor precis alla andra dagar i veckan är inte helt optimalt. Speciellt inte när fredagar är dagen innan veckans vilodag. Man är liksom lite trött då! Tyvärr känns det inte heller optimalt att klämma in ett benpass tidigare i veckan heller eftersom det är så mycket ben i min lunchklass jag kör på Skatteverket på tisdagar. Även om den klassen inte ger mig träningsvärk blir benen ändå utmattade.

Dagen pass då:

Vad?
Ben. Knäböj i smith, lårcurl på boll, fria knäböj med stång, lårcurl i maskin, benspark, benpress, utfallsgång.

Bonus?
Japp! Tre set bröst i pecdecen och lite mage.

Känslan?
Totalt utmattad. Noll tryck. Skakig, matt, mjölksyrig. Trött!

Det är inte alltid man har bra dagar. Oftast har jag ganska mycket tryck och energi i kroppen just nu, men i dag var dagsformen verkligen inte på topp. Sådana dagar har man och med tio pass på fem dagar i bagaget plus en del promenader och cykelturer är det kanske befogat. För lite sömn och för lite vila sätter också sina spår. Det är så många komponenter som ska passa ihop för att man ska känna sig på topp. I morgon blir det välbehövlig vilodag!

Vila har jag även i kväll. Njuter av lugnet, ensamheten och helgen. Jag älskar verkligen fredagar. Har ätit god middag och lite godis, myser omkring i myskläder och bara är. Hur fantastiskt är inte det?!

Lyckan var total när jag loggade in på Facebook och såg detta:

Underbara fantastiska Kent! MOJHNIJJ1Fdj (som jag antar kommer bli Petrolium på nya skivan) är min stora favorit. Jag bara ryser! 

Denna lilla Kent-nyhet gav mig lite extra systerlängtan. Kent är liksom Annas och min grej. När jag såg detta ville jag bara ringa och berätta så att hon inte hade missat, men så kom jag på att det inte går. San Francisco är så galet långt bort att jag inte kan greppa. Det är galet att man kan sakna någon så mycket och att man inte vänjer sig att det inte bara är ett telefonsamtal bort. Saknar och längtar till augusti då jag antagligen tar mig en liten USA-semester. Till dess lär jag även i fortsättningen få fälla båda en och två saknadstårar när jag kommer på hur långt bort hon är.

Alltid hand i hand, även om det är på distans just nu.

Nu ska jag fortsätta att njuta av min hemmakväll. Mitt älskade hem!