Lugn yoga

Att träna när man är sjuk är big no no enligt min filosofi. I dag gick jag dock emot denna princip och instruerade min yoga trots dunderförkylning. Hittade helt enkelt ingen vikarie och kände att eftersom jag varken hade feber eller ont i halsen längre så kunde jag köra ett lugnt pass. Var ett gäng helt nya deltagare med i dag så då passade det dessutom extra bra med lite basic-upplägg.

För min del var det fruktansvärt skönt att få röra lite på kroppen. Kändes som evigheter sedan sist även fast det egentligen bara har varit en sjukdag med träningsfritt. Lite matt i kroppen, men annars kändes det bra. Gjorde ett upplägg där vi blandade stretch med styrka i ungefär varannan position. Blev rätt bra med tanke på mitt utgångsläge. Relativt många statiska övningar mot har upplägget sett ut de senaste veckorna, men även en hel del dynamiskt. Är riktigt nöjd och kroppen känns piggare än innan. Skönt!

Har ett nykonstaterat dilemma när man yogar förkyld. Tog nässpray innan jag åkte iväg eftersom jag tänkte att jag knappast skulle kunna yoga med igentäppt näsa. Nu sitter förvisso inte andningen som den ska när jag instruerar eftersom jag måste prata större delen av klassen, men det är ändå en fördel att kunna gå in i ujjayi-andningen ibland under de stunder jag är tyst. Vad jag inte tänkte på innan var att nästäppan kunde övergå i ett mindre vattenfall istället. Vet liksom inte riktigt vad som är bäst. En näsa som man inte kan andas i för att den är helt täppt eller en näsa man bara kan andas in igenom eftersom den rinner. Adho Mukha Savasana (nedåtgående/stående hund) var väl kanske det som var absolut minst trevligt med en rinnande näsa...

Adho Mukha Savasana - mindre behaglig med rinnande näsa!