Det är viktigt att kunna berömma sig själv. Att kunna ta steget tillbaka, se på det man gjort och tänka; "det här gjorde jag bra". Det är inte att skyta utan snarare att vara ödmjuk mot sig själv. Lika väl som vi måste kunna inse och reflektera över de fel och dåliga saker vi gör behöver vi lära oss att berömma och se alla rätt och bra saker vi presterar. Många gånger gynnar det oss dessutom att fokusera på de bra sakerna vi presterar, det som blir rätt och det vi gör bra. Felen ska rättas, bearbetas och reflekteras, men det är inte nödvändigt att straffa oss själva i oändligheten. Då är det viktiga att lyfta fram det positiva.
I går hade jag min torsdagsyoga på kvällen. Valde att satsa på en relativt dynamsik yogaklass som innehöll mestadels benstyrka, bålstabilitet och höftflexibilitet. Det blev bra. Riktigt bra! Hade majoriteten av mina fantastiska stammisar där och efter lite prat med några av dem innan klassen lyckades jag landa i en något, för yogan, överenergisk känsla i kroppen när jag satte mig på yogamattan. Vi körde igång och pang så kom den där känslan som jag så länge letat efter. Jag kände mig energisk, men lugn; intensiv, men distansierad till prestationer; flexibel, utan bekostand på styrkan. Närvarande, fokuserad, känslig. Jag kände mig yogig.
Det blev en fantastisk klass med ett helt underbart flow. Jag har haft en tung vårtermin på instruktörsfronten. Inte så att det märkts så mycket utåt, men på insidan har det enbart varit några få yogaglimtar. I går satt allt. Och lite till! Det var fantastiskt och jag, jag var en riktigt, riktigt duktig instruktör i går. Inte medelmåttig, inte okej, inte som vanligt. Utan mycket bättre! Jag gjorde ett bra jobb och det var häftigt att äntligen hitta det jag saknat. Hitta det på riktigt!
I dag har jag träningsvärk i rumpan och låren. Någonstans där mitt i allt flow lyckades jag även hitta en djuphet i positionerna som jag inte haft på länge. En djuphet, en styrka och en avslappning i ett som länge, länge varit bortblåst. Gårdagen satte verkligen ett märke på vad det är yoga faktiskt handlar om - mjukhet, närvaro, styrka, fokus. Och totalt noll krav på att prestera. För med handen på hjärtat, de senaste veckorna har mitt fokus legat så tungt på att prestera och att vara en bra instruktör, vilket i förlängningen bidragit med en motsatt effekt. Yoga är prestationslöst. I går släppte jag tankarna på prestation och landade i ren eufori. Tack mina fantastiska deltagare, tack kroppen och tack mig själv för att vi tillsammans gjorde ett så fantastiskt jobb i går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar