Låååångsaaamt

Tillbringar helgen hos min kärlek och i dag har Stockholm bjudit på ett strålande väder. Solsken, några plusgrader och riktiga vårkänslor. Helt underbart! Vi tog tillfället i akt och tog en riktigt skön löprunda. Eller snarare, jag hade planerat in ett löppass som skulle gå i riktigt långt tempo i dag och vädret var på vår sida.

Efter en förstörd löparhöst på grund av en mindre härlig höft så har jag som mål att verkligen bygga upp kroppen från grunden och på så vis hoppas på att den håller även för längre löppass. Det ska inte skyndas, stressas eller jäktas framåt utan allt ska göras förnuftigt den här gången. I planen ingår att springa ett riktigt, riktigt långsamt och lite längre pass i veckan. På detta pass ska farten verkligen hållas galet låg och passet ska under våren få bli längre och längre. Problemet är bara att detta pass verkligen ska gå i snigelfart och snigelfart är svårt att hålla. Riktigt svårt! Men nyttigt och jag måste verkligen göra det. Tanken är att detta pass ska vänja muskler, leder och ligament för att springa riktigt länge. Riktigt, riktigt länge! Nu är det slut på skador. Nu ska det utvecklas och byggas upp.

I dag blev det ett femtio minuter långt snigelfartspass. Ingen ond höft, inga skoskav av de nya skorna, men väldigt tunga ben de tre första kilometrarna. Jag må vara segstartad, väldigt segstartad, men just i dag var det brutalt segt den första tiden. I övrigt var det riktigt skönt att komma ut och röra på sig. Stockholm är ju dessutom så otroligt fint och det finns inte något bättre sätt att uppleva staden än springandes med löparskor på fötterna.

Så löjligt underbart att man blir helt till sig. Som jag älskar att ha en kropp som kan ta med mig på löparrundor där man kan pausa på ställen som detta.