Lok-milen i mitt hjärta

Om jag hade varit religiös så hade jag varit helt övertygad om att löpningen var guds gåva till folket. Nu nöjer jag mig istället med att konstatera att löpning verkligen är helt fantastiskt. Rakt igenom! Självklart har man skitdagar och skitpass då allt bara känns helt fel, tungt, jobbigt, hemskt och vad det nu kan vara. Ni vet sådana dagar då man funderar på vad i sjutton det är man egentligen håller på med och om det inte egentligen är så att människan faktiskt är gjord för att enbart sitta still. Sen har man de där dagarna som liksom är lite likgiltiga. Man genomför sin löpning, eller annan träning, och sen är det inte så mycket mer än så. Det liksom bara passerar. Lagom bra liksom, för att vara lite extra svensk så där.

Sen så, mina vänner, har man dagarna med stort D. "The dagar" så att säga. Dagarna då man är helt övertygad om att man ska frälsa hela världen med träningens underbara kraft, benen ska springa i alla evighet och man är starkast, snabbast och smidigast i hela världen. Jag hade en "The dag" i dag. Min kropp böjd mig på helt underbar löpning som dagen till ära utfördes i ett av de vackraste och mesta härliga spår jag någonsin satt min fot i - Lok-milen.

Jag har hyllat detta spår många gånger och tänker inte sluta nu. Dagens pass var faktiskt årspremiär för min del och som jag har saknat det. Spåret har liksom allt - små snirkliga stigar, rötter, öppen mark, sjöar, skog, bredare grusvägar, backar. Allt! Precis allt man vill ha. Helt underbart! De andra spåren ute i Vidingsjö är mer av traditionell elljusspårkaraktär. Bra kvalitet, men de saknar det där lilla extra som riktigt bra terrängspår har.

Konstaterade två saker under dagens pass. För det första, så otroligt underbart det är med sviktande, mjuka spår under fötterna istället för stumm och hård asfalt. Hela min kropp, och framför allt min höft, skrattade av glädje. För det andra, det känns att kroppen inte fått någon terränglöpning alls sedan augusti då min höft gick sönder. Det är verkligen skillnad att springa i skogen. En bra skillnad, även om det är jobbigare också.

Nöjd och glad efter dagens mil, som jag faktiskt lyckades hålla en riktigt låg fart på, tog jag sedan cykeln tillbaka de fem kilometrarna jag har hem från spåret. Cyklingen dit är perfekt uppvärmning och hem är det bra nedvarvning. Så, en mil löpning och en mil transportcykel fick kroppen i dag. Känns bra som avslutning på träningsveckan!

För att sammanfatta träningsveckan har det blivit tre yogapass, två styrkepass, ett pass MRL, ett pass spinning, ett pass löpning samt två till tre timmar promenad varje dag och lite transportcykling. Tidsmässigt helt okej, men jag måste försöka få in i alla fall ett pass kondition till varje vecka. Mitt humör, som för närvarande är lite lågt, behöver endorfinerna.