Första intervallpasset sedan höften flippade ur körde jag i går. Skönt att få känna på lite fart och extra skönt att det faktiskt inte gjorde ont alls. Varken under eller efter passet. Jag tror verkligen på mitt upplägg att skynda långsamt. Det verkar ge resultat. Tillsammans med oändliga timmar styrketräning.
Var lite seg på att komma ut i går efter jobbet och hade därför lite ont om tid. Perfekt att det stod intervaller på schemat. Just nu är tanken att springa tre pass i veckan - ett långpass, ett intervallpass och ett tröskelpass. Ganska bra blandning. Gårdagens pass fick starta med att jogga igång kroppen. Körde därefter några stegringslopp för att få igång lite fart och bli riktigt varm. Därefter landade jag vid utkanten av skogen där mina tänka intervaller skulle köras. Kroppen kändes nästan löjligt pigg och riktigt laddad.
Själva intervallerna körde jag på en triangel skulle man kunna säga. Startade med löpning i svagt lut utför. Vände sedan så att jag kom upp mot en lite brantare backe. Upp för backen tryckte jag på ganska ordentligt så att pulsen fick komma upp, musklerna jobba och mjölksyran fick börja komma krypande. Uppe från backen svängde jag igen för att komma till en plan sträcka där jag fortsatte att köra på samma löpning från backen. Sprang på i ordentlig fart innan jag åter var framme vid startpunkten. Ett varv tog drygt en minut och däremellan fick det bli gångvila i drygt trettio sekunder. Körde sex varv och kände att det nog fick räcka sedan. Joggade hem med tunga ben och var riktigt nöjd över passet. Tidseffektivt och väldigt givande.
Att springa backintervaller som sedan övergår till plant underlag tycker jag är ett sjukt bra sätt att träna på rent teknikmässigt. Ofta följer ju nämligen den fina löptekniken från backen med till raksträckan. Perfekt att ta tillvara på!
Som jag älskar min löpning och som jag önskar att min höft inte ska börja krångla igen. Snälla, snälla håll nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar