Älskade, älskade ben

Hade planerat ett ryggpass på gymmet i kväll och veckans andra benpass i morgonbitti. Kände dock inte alls för att stänga in mig i gymmet i eftermiddag utan ville rasta benen ute. Ryggpasset kan jag köra i morgon och benen har ju trots allt redan fått en omgång den här veckan så de får vänta lite. Så, istället för instängd i gymmet har jag njutit av solen, värmen och att jag har en så underbar kropp. För helt ärligt, den är fantastisk! Den levererar, den är stark och den gör det jag ber den om. Underbara, underbara kroppen!

Trött efter en lång dag och ett huvud som verkligen var ur funktion så var det skönt att snöra på sig löparskorna och ge sig ut. Sprang på asfalt, sprang på skogsvägar, sprang på stigar och sprang där det varken fanns stig eller väg. Uppför, nerför, platt. Omväxlande tempo och helt på känsla, inget Runkeepr, ingen pulsklocka, ingen tidtagning utan bara ren och skär njutning. 45 minuter total eufori!

Kände mig stark, kände mig uthållig och kände mig förbannat hög på livet. Lät bara tankarna mala på, andningen vara regelbunden och benen springa. Springa, springa, springa! Kondition är verkligen en färskvara, den försvinner fort, men kommer även tillbaka rätt fort. I dag kändes det verkligen att jag lagt lite mer krut på konditionen i några veckor nu. Äntligen kändes det att jag kunde springa. Jag släpade mig inte fram, jag sprang. Jag sprang och det var underbart! Kravlös träning är det bästa ibland. Älskade, älskade ben och älskade, älskade kropp, tack för i dag!

Benen, jag älskar er!